| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUSS bus4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (†; jfr dock slutet) kil, plugg, propp. Schenberg (1739). — särsk. (numera knappast br.) sjöt. benämning på hvart särskildt af de konformiga, med dref l. segelduk omlindade trästycken hvarmed under segling klysen äro tilltäppta, för att vattnet ej skall tränga in genom dem, klyspropp. NF 2: 1368 (1878). — jfr KLYS-BUSS.
2) sammanveckladt l. sammanpressadt l. hopvridet (litet) stycke af ngt.
a) (förr) inom tobaksfabrikationen: för spinning hoplagd samling af i tobakssås indränkta smala tobaksremsor. Andre (på tobaksspinneriet i Norrköping) voro Puppen-makare, vridandes bladen omkring bussarna til några quarters längd. Linné Öl. 11 (1745).
b) [ssgrna SMAKE-, TUGG-BUSS äro anträffade betydligt tidigare än det enkla ordet] större l. mindre (afskuret l. afbitet) stycke af tuggtobak. Sahlstedt (1773). Utom litet mjölk .., stundom et skedblad .. godt bränvin, samt ibland en buss tobak, åtnjöt han ingen den minsta föda. VetAH 1784, s. 316. Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser. Runeberg 2: 59 (1848). Gubben valkade bussen ett ögonblick. Ödman VårD 2: 131 (1888). jfr SMAKE-, TOBAKS-, TUGG-BUSS.
c) (starkt bygdemålsfärgadt) sammanknådadt l. sammanpressadt stycke af hår, papper, blånor l. dyl. S. k. ”bussar”, hårbollar .., dem ugglorna stöta upp. Rosenius Naturst. 38 (1897). Fatab. 1913, s. 48.
1) till 1; eg.: förse med ”buss”; förr ngn gg: kila; numera bl. sjöt. i uttr. bussa klysen, tilltäppa klysen med klysproppar (så att vattnet ej kan intränga på däcket). DSjöbohm Sjöm. 32 (1787). Sjögren (1795).
2) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr BULTA] (i vissa delar af Sv., starkt bygdemålsfärgadt) till 1: slå, stöta, knuffa; vanl. dep.: knuffas. VRP 1678, s. 212. Grisarna bussades vid hoen. Cederborgh OT 4: 27 (1818).
Spalt B 4613 band 5, 1924