Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUNDSFÖRVANT bun3ds~förvan2t l. ~fœr-, hvard. äfv. bun3s~ (bu`ndsförvant Weste), ngn gg 4~01 (LoW (1889; jämte 3~02)); m.||ig.; förr äfv. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er ((†) -ar 2RARP 5: 638 (1727)).
Ordformer
(-förvan(d)te, sbst. 1540—1755. -förvanter, sg., 1622—1636. -förvan(d)t 1622 osv.)
Etymologi
[jfr d. bundsforvant(e); af (ä.) t. bundesverwandter (böjdt ss. adj.); se för öfrigt BUND, sbst.1, samt ANFÖRVANT, FÖRVANT]
I. (†) adj.: förbunden, allierad. Tå wil Kon. Mt. och Danmarcks Crona .. som then bundzförwante wän sigh bewijsa (mot Sverge). Tegel G1 2: 145 (1622). Sylvius Curtius 29 (1682).
II. sbst.: person l. stat osv. som är i förbund med ngn l. ngra andra; äfv. mera obestämdt: medhjälpare, vän; ofta bildl., om sak l. förhållande; ofta i förb. vara (ngns) bundsförvant, äfv. bundsförvant med, förr äfv. af (ngn). Frankrike var vid Karl XI:s tronbestigning Sverges bundsförvant. GR 13: 162 (1540). Främmande .. Furster .. (osv.), hwadh heller dee ähre bundzförwantter, wänner, neutral eller fiender. CivInstr. 308 (1626). Göterna skulle .. hafva blifvit .. trogna bundsförvandter af Romarne. Strinnholm Hist. 1: 61 (1834). En fördom, som har fåfängan till bundsförvandt. Rydqvist SSL 2: 540 (1860). (Han) var .. bundsförvandt med romarna. NF 4: 810 (1881).
Afledn.: BUNDSFÖRVANTSKAP, n. (numera mindre br.) till II: egenskapen l. förhållandet att vara i förbund (med ngn); vanl. abstr., i sht förr äfv. konkret, om sammanfattningen af de förbundna; förbund. Höijer Thukyd. 2: 21 (1832). Samierne svuro straxt Hellenerne trohet och bundsförvandtskap. Carlstedt Her. 3: 393 (1833). Timotheos .. förmådde 75 sjelfständiga stater att ingå i det nya bundsförvandtskapet. Palmblad Fornk. 2: 538 (1844). Verd. 1890, s. 121.

 

Spalt B 4587 band 5, 1924

Webbansvarig