Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUCKA, v.2 -ade.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) bucka; jfr (ä.) d. bukke; afledn. af BOCK, sbst.1]
(i Finl.; i barnspr.) stånga, knuffa, puffa. Topelius Läsn. 2: 26 (1866). — dep.: stångas. (Baggen är) så befängd att buckas. Topelius Läsn. 1: 134 (1858, 1865).
Ssg: BUCKA-BÄSSE. [sv. dial. (Finl.) bucke-bäss(e)] (i Finl.; i barnspr.) bagge som är benägen att stångas. Topelius Läsn. 1: 13 (1856, 1865).

 

Spalt B 4535 band 5, 1924

Webbansvarig