Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÅNA brå3na2, v. -ade.
Etymologi
[till BRÅNAD; jfr ordpar sådana som TRÅNAD, sbst. : TRÅNA, v.]
1) (†) motsv. BRÅNAD 1: glöda, brinna, vara het; anträffadt bl. i p. pr. Lidner 1: 159 (1784; om blixten).
2) (föga br.) motsv. BRÅNAD 6: vara brunstig; om kärlek: gå öfver i l. vara brunst. Din kärlek brånar och din vänskap hycklar. CVAStrandberg 2: 81 (c. 1845). Göken guckade i hagen, brånande, rasande. Strindberg Hems. 72 (1887).

 

Spalt B 4439 band 5, 1924

Webbansvarig