| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRYNA bry3na2, v.1 -er, -te, -t, -t; äfv. -ar, -ade, -at, -ad (-er osv. Linc. B 1 a (1640) osv. -ar osv. Språck- o. ordb. 31 (1703), Landsm. XVIII. 1: 21 (1912). Anm. Böjn. med -er osv. synes alltid hafva varit afgjordt vanligast. Collnér Försök 98 (1812) angifver endast böjn. med -ar). ((†) brynde ipf. Cnattingius SnE 84 (1819)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) hvässa, göra skarp l. hvass, skärpa; samt i anv. som ansluta sig till denna bet.
a) med afs. på (eggen l. spetsen af) skärande l. stickande redskap l. vapen: hvässa; eg. om den (finare) skärpning som åstadkommes gm att (vanl. sedan redskapet osv. förut undergått slipning på slipsten) behandla det med ett bryne; äfv. om skärpning med ett brynstål l. en brynsticka o. d.; i sht förr äfv. mera obestämdt: slipa, hvässa. En wäl brynt och skarp Egg. Linc. B 1 a (1640). Knjfwen brynes / Utaf een annan Knjf. Spegel GV 296 (1685). (Torparen) Bryner en knif på en skoklack, och skär en hjulpinne nett af en sticka. Bellman 4: 156 (1777). För den dig lifvet skänkt du svärdet brynat har. Lidner 1: 39 (1781). (Rakknifsbladet) brynas sedan (dvs. efter slipningen o. poleringen), och drages slutligen på strigel. Almroth Karmarsch 565 (1839). Dra nu (slipstenen) jämt, så vi får yxorna brynade till middagen! Janson Ön 19 (1908). — jfr FIN-BRYNING, SKARP-BRYNT.
b) allmännare: bearbeta (ngt) med brynsten (för att nöta bort ojämnheter osv.), slipa. Berzelius Kemi 3: 382 (1818). (Man) tager .. en handsten och bryner valsen på de ställen der han är högre. Carlström Spinnm. 84 (1832).
c) mer l. mindre bildl.: skärpa, hvässa, slipa; stundom mera försvagadt: nöta, gnida. Kärleks gnabb, som bryner elskogs pilar. Kolmodin QvSp. 1: 643 (1732). Den värste bråkmakaren .. (bar han) till en pöl .. och brynade hans näsa i dyn. Lundquist Aftonl. 19 (1891). — särsk. i uttr. bryna näbb, eg. om fåglarnas sed att stryka näbbens sidor växelvis mot ett hårdt föremål (för att rengöra den): hvässa näbb; i öfverförd anv. (hvard.) om ett slags smekning af (l. lek med) småbarn som består däri att näsorna föras mot hvarandra på ett sätt som erinrar om fåglarnas näbbstrykning. Den ena dufvan .. brynte sin näbb emot (knifven). Eurén Kotzebue Orth. 2: 82 (1794). Långsynt och med brynad näbb .. / Han spanar efter rof kring hela fästet. CVAStrandberg 3: 459 (1856; om örnen). bildl.: göra sig i ordning till strid (i sht till en ordstrid); hvard. äfv.: munhuggas. Du uppfordrar mig till en liten .. disputation i bref .. Brynom då innan attacken näbbarna. Törneros Bref 179 (1826; Bergströms uppl.). Gamla .. mormor med sin hårda röst .. hade hon snart brynt näbb med. Lindqvist Herr. 201 (1917). jfr (†): Trumpna syner, / Näsor, som man bittert bryner (få icke förekomma i vår orden). Dalin Vitt. 3: 231 (c. 1735).
2) (i fackspr.) (gm strykning med ett hårdt stål) förse (en sickling) med en fin skärande kant (’grad’). Man slipar långsidorna (af sicklingen) först så länge att de bli alldeles .. rätliniga i båda kanterna, men sedan blir den brynad. Handtv. 90 (1874).
-STEN, se d. o. —
-STICKA. sticka af trä med handtag hvilken, bestruken med ngt klibbigt ämne (tjära, kåda, talg osv.) o. därefter beströdd med lämplig sand l. dyl., användes för att skärpa (bryna) liar osv.; strykspån, stryksticka; äfv. = BRYNE, sbst.1 Dybeck Runa 1842—43, 4: 27. —
-STÅL. (brynje- Wrangel TessPal. 35 (i handl. fr. 1735)) särsk.: stålstycke (med handtag) att skärpa eggverktyg med. BoupptVäxiö 1826. 1 förskärareknif med gaffel och brynstål. Därs. 1858.
B (bygdemålsfärgadt): BRYNE-BYTTA, se A. —
D (†): BRYNJE-STÅL, se A.
Spalt B 4386 band 5, 1924