Publicerad 1923   Lämna synpunkter
BRUKNING brɯ3kniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -ar (-er).
Ordformer
(bruck- 1558—1630)
vbalsbst. till BRUKA.
1) mer l. mindre abstr., se under BRUKA, särsk. BRUKA 2 i γ slutet, 4 slutet, 7 a, 8 a, b, 16 a.
2) (†) konkret.
a) [sv. dial. (Norrl.) brukning, gödsel] motsv. BRUKA 11: gödsel. Någhre Lass bruckningh. ÅngermDomb. 19/11 1630, fol. 35. Därs. 1648, s. 45.
b) motsv. BRUKA 12 b: murbruk, rappning. OfferdalKArk. N II 1, s. 112 (1753). Ssgr, se under BRUKA.

 

Spalt B 4341 band 5, 1923

Webbansvarig