Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BROCKFÅGEL brok3~få2gel, m. l. r.; best. -fågeln (se för öfr. FÅGEL); pl. -fåglar.
Ordformer
(brak- Dalin (1850), Hahnsson (1884). brock- Leijonflycht (1827) osv. brok- Fischerström, SvTyHLex. (1851))
Etymologi
[jfr d. brokfugl; efter nt. bra(c)kvogel (t. brachvogel) o. (i anslutning till mnt. brōk, träsk) bro(c)kvogel, till nt. brāke, trädesåker, besläktadt med BRÄCKA, v.]
1) vadarfågeln Charadrius apricarius Lin., ljungpipare, ljungspole; i pl. äfv. zool. om släktet Charadrius Lin. l. familjen Charadriidæ. Fischerström (1783). Där myren är tufvig af starrväxter, trippar den guldprickiga brockfågeln med sin klagande, melankoliska hvissling. Hemberg ObanStig. 153 (1896). Tofsvipan .. af familjen brockfåglar. Ericson Fågelkås. 2: 117 (1907).
2) (†) individ l. art af det till vadarfåglarna hörande släktet Numenius Lin., spof. Deleen (1829). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
Ssgr: BROCKFÅGEL- l. -FÅGELS-JAKT. —
-SLÄKTE(T). särsk. till 1: släktet Charadrius Lin., piparsläktet. Nilsson Fauna II. 2. 2: 13 (1834).

 

Spalt B 4254 band 5, 1922

Webbansvarig