Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BROCK brok4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(brock SvMerc. IV. 1: 108 (1758: brockskärare) osv. bråck Hjelt Medicinalv. 1: 134 (cit. fr. 1709), 2NF 28: 487 (1918: bråcksäck). bråk Schroderus Comenius 136 (1639: Bråkört), C. J. Brag (1774) hos Linné Bref I. 3: 298. bruck Hoorn Jordg. 1: 284 (1697), MontLouis FrSpr. 223 (1739). bruch Hjelt Medicinalv. 1: 11 (i handl. fr. 1663: Bruch-snidare), Därs. 134 (cit. fr. 1709: Bruchband))
Etymologi
[sv. dial. bråk; jfr d. brok, af nt. brok, t. bruch; se vidare BRÅK, brott, brutet tal]
med. o. veter. framfall l. framträngande af ett inre organ (i sht inälfvor) ur det normala läget på grund af utbuktning af ett (medfödt l. tillfälligt) försvagadt parti af den omgifvande väggen, hernia; äfv. konkret om den knöl l. svulst som härigm uppstår; jfr FÖRBRÅKENHET, TARM-LOPP. Rörligt, orörligt brock. Inklämdt, förr äfv. inspärradt l. insnärjdt brock. Rålamb 13: 172 (1690). När barn skrika mycket, få de lätt Bråck. Rosenstein BarnSjukd. 26 (1771). Inklämda bråck .. bestå deri, att en större eller mindre del af tarmen (vanligast tunntarmen) utkommit genom bukringen, som liksom ett snörband omklämmer tarmstycket, så att det icke kan gå tillbaka igen. Lovén Anv. 77 (1838). Med ett inre bråck, förstås den art deraf, hvarvid inom bukhålan ett organ ihållande förändrar sitt läge så, att det likasom i en bråcköppning intränger uti en naturlig eller sjukligt bildad springa eller slinga. Svalin Ordl. (c. 1847). 2NF (1905). jfr BUK-, HJÄRN-, LJUMSK-, LÅR-, NAFVEL-, TARM-BROCK m. fl. — allmännare om vissa andra svulster l. utvidgningar i vissa organ; i sht ss. senare led i ssgr. jfr BLOD-, BLODÅDER-, KÖTT-, MJÖLK-, PULSÅDER-, VATTEN-, ÅDER-BROCK m. fl.
Ssgr: BROCK-AKTIG. —
-ARTAD, p. adj. —
-BAND. bandage hvarmed ett brock hålles inne. Serenius (1734; under truss). —
-HALS. SFS 1859, nr 41, s. 15. Den del af bråcket, som omslutes af bråckporten eller bråckkanalen heter bråckhals. Hallin Hels. 2: 767 (1885). —
-KANAL. Om .. (de framfallna inälfvorna) löpa genom en kanal benämnes denna bråckkanalen. Hallin Hels. 2: 767 (1885). —
-KROPP. den utanför brockporten l. brockkanalen befintliga delen af ett brock. Hallin Hels. 2: 767 (1885). —
-OPERATION. —
-PORT. jfr -RING, -ÖPPNING. Det ställe å hålans vägg, hvarigenom inelfvorna framträda, kallas bråckport eller bråckring. Hallin Hels. 2: 767 (1885). —
-RING. = -PORT. Hallin Hels. 2: 767 (1885). —
-SKÄRARE. (förr) Lind (1749; under bruch-schneider). Bråckskärare .. kallades de, som fordom uteslutande sysselsatte sig med opererandet af bråck. Svalin Ordl. (c. 1847). —
-SKÄRNING. (numera föga br.) brockoperation. Schützer PVetA 1755, s. 10. Svalin Ordl. (c. 1847). —
-SNIDARE. [efter t. bruchschneider] (förr) = -SKÄRARE. Hjelt Medicinalv. 1: 11 (i handl. fr. 1663). Schultze Ordb. 4649 (c. 1755). —
-SNITT. Bråcksnitt .., operation för att skjuta tillbaka ett inklämdt bråck. 2NF (1905). —
-SVULST. A. Retzius hos Billing Hipp. 104 (1836). Bråcksvullst, svullnad, som innehåller ett Bråck. Collin Ordl. (1847). —
-SÄCK. Acrel PVetA 1767, s. 43. Bråcksäck, den af de kroppens ihåligheter beklädande hinnornas (i de flesta fall bukhinnans) förlängning bildade betäckning, som närmast omgifver ett bråck. Svalin Ordl. (c. 1847). —
-ÖRT. [jfr t. bruchkraut; namnet föranledt däraf att örten i fråga användes ss. läkemedel mot brock] örten Herniaria glabra Lin., knutört, vägört; jfr TARMLOPPS-GRÄS. Schroderus Comenius 136 (1639).

 

Spalt B 4253 band 5, 1922

Webbansvarig