| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BOSKAP bω3~ska2p, äfv. bωs3ka2p (bo`skap (med) sl(utet) ŏ Weste), r. l. m. ((†) f. BtFH 2: 269 (1666; i bet. 3). n. L. Petri Oec. 7 (1559; i bet. 1), VDAkt. 1657, nr 238 (i bet. 3), Hush.-bibl. 1755, s. 206 (i bet. 4)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i bet. 4) =.
1) (†) hushåll. (De) forhugge .. mygit vnyttelige Eke och böke skog, besynnerlige vm vinteren tiil theris Booskap. GR 11: 241 (1537). Hoo som helsth så holler huus och booskapet, att han menar huus och Regemente skall hengia på honom allena. L. Petri Oec. 7 (1559).
2) (†) bohag; ofta svårt att skilja från 3 (jfr 3 a). Han (skall) til sig annama .. Cronobeks spetal (och) med boskap och borede thet förestånda. GR 4: 314 (1527). Som hon nu kommer at boflyttia ifrån Liungarum, och har een öfvermåttan skiön Boskaap, tänckte Hon det vore een stoor skada at skingra den samma, utan ville flött till dottren med sitt goda. VDAkt. 1724, nr 407.
3) sammanfattande benämning på vissa i allm. tama däggdjur, särsk. dels nötkreatur o. (mindre ofta) hästar (hvilka tillsammans benämnas storboskap), dels får, getter, svin o. d. (småboskap); förr äfv. omfattande tama fjäderfän; jfr FÄ, FÄNAD, KREATUR. Sköta, vakta, valla, (ut)-fodra, vattna boskapen. Kullig, hornlös, korthornad boskap. GR 1: 225 (1524). Abram war ganska rijck på booscap. 1 Mos. 13: 2 (Bib. 1541). Så wäll then store som små Boskapen. Schroderus Uss. E 2 b (1626). Swijn är en söölachtig Boskap, ty han orenar sig gierna i Träck och Dynge-Pussar. I. Erici Colerus 2: 207 (c. 1645). (Gärdesgård bör vara) så hög och tät, at boskap och svin måge hållas ute. BB 5: 3 (Lag 1734). Rödbrokig svensk boskap. 2 NF 20: 382 (1913). jfr: Triton och all hans Hiord, hans feenade-fiellote Boskap; / Delphin, tumlande Märswijn, glittrande, slipprige Siählar. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). — jfr DRAG-, FJÄDER-, FJÄLL-, FÄ-, GÖD-, HORN-, KORTHORNS-, KVICK-, MJÖLK-, NÖT-, SLAKT-, SMÅ-, STOR-, TAM-, UNG-BOSKAP m. fl. — särsk.
a) i allittererande förb. (i ä. tid möjl. hörande till 2): bo och boskap, se BO, sbst.1 5 b. — boskap och bohag. Alt thet som kropsens vppehälle och nödtorfft tilhörer, såsom äta, dricka, klädhe, hws och heem, åker, boskap och bohagh. Kat. 1572, s. B 6 a.
b) bildl., föraktfullt om människor, särsk. för att beteckna dessa dels ss. lågt stående, okultiverade o. ohyfsade, dels ss. osjälfständiga o. lätta att leda l. drifva fram liksom boskap (t. ex. till valurnorna). Almogenn her ij thenne landzennde (i Viborg) er enn wnderlig boschap at regere. BtFH 4: 365 (1568). Nog ha vi fått en utsökt samling boskap att göra folk af den här gången. Janson Lögn. 17 (1912; om rekryter). — jfr VAL-BOSKAP.
4) (†) om enskildt boskapsdjur. Tryhundrade stycken Booskap. Tegel G. I 2: 47 (1622). Blir et Boskap bitet af galna hundar, kan man tugga en valnöt på nyckter maga, blanda hvit Stärkelse där i bland och lägga på såret. Hush.-bibl. 1755, s. 206. Lagerbring 1 Hist. 2: 45 (1773).
5) zool. benämning på vissa däggdjursordningar.
a) (†) af Linné gifven sv. benämning på den af honom uppställda femte däggdjursordningen Jumenta (omfattande elefant-, noshörnings-, flodhäst-, häst- o. svinsläktena); jfr BEST 2. Linné Syst. nat. 11 (1748). VetAH 1751, s. 89.
b) den till ordningen idisslare hörande underordningen Pecora, boskapsdjur. Ödmann IVetA 1784, s. 15, 20.
-AFVEL.
1) boskapsskötsel; numera särsk.: planmässigt uppfödande af boskap (med särskildt afseende fäst vid rasförädling o. d.). Lind (1738). TLandtm. 1897, s. 103.
2) (numera föga br.) boskap afsedd för l. erhållen gm boskapsafvel i bet. 1. Dähnert (1784; under zuchtvieh). Rikets förlust af boskapsafvel (gm export). Adlerbeth Ant. 2: 106 (c. 1815). LAHT 1881, s. 95. —
-BET. (†)
3) = -BETE 3. Fruchtbar jordh till Sädeswäxt, Engewall och Boskapsbeeth. RARP 4: 119 (1647; möjl. till 2). Åhls-boerne sägas här på orten i fordna tider haft sin Boskaps-bet. Hülphers Dal. 437 (1762; möjl. till 2). —
-BETE.
1) boskaps betande. Ågerups arkiv Syneprot. 1758. Vård (af gräset) undan boskapsbete. EconA 1807, maj s. 62.
3) bete (se BETE, sbst.1 3) för boskap. Boskapsbete vinnes så mycket mindre .. (gm svedjande), som elden förtär både den gräsväxt och den fetma, som i jordytan skulle befordra växten. Lagerbrings Hist. 1: 25 (1796; möjl. till 2). —
-BETNING. boskaps betande. Planteringen skulle noga hägnas för boskapsbetning. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 419. —
-BROMS. bromsen Tabanus bovinus Lin., fäbroms, oxbroms, broms. Wikforss (1804; under viehbremse). Boskapsbroms ..: gråluden med brunaktiga ögon. Dahlbom Skand. insekt. 306 (1837). —
-DJUR.
1) till 3. Nilsson Fauna 1: Förord 2 (1847).
2) till 5 b; särsk. i pl. (best.): (djur af) däggdjursordningen Pecora. Ödmann IVetA 1784, s. 20. Lilljeborg Däggdj. 776 (1874). —
-DREF. (†) eg.: väg l. mark på hvilken boskap drifves på bete; betesmark; jfr FÄ-DREF. Boskaps dref, hvarest Svin och Får hafva sin vall. Förkl. 5 april 1739, s. C 2 b. —
-DRIFT. samling af boskap som framdrifves från ett ställe till ett annat; förr äfv. allmännare: boskapshjord; jfr OX-DRIFT. Serenius (1734; under toll, sbst.). De små hiordar och boskaps drifter, hvaruti all (de äldsta nordbornas) rikedom bestod. Dalin Hist. 1: 59 (1747). —
-DÖD. (förr) om elakartad, dödlig sjukdom hos (l. om utbredd dödlighet bland) boskap. GR 26: 579 (1556). Den i Österbotn i flere år gående Boskaps döden. Hush.-bibl. 1757, s. 42. —
-GÅNG. (†) betesmark för boskap; jfr DJUR-GÅNG 2. Otahligh Booskapzgång, lustige lundar och rolige Skougzparcker, hwilke sigh .. vppå högderne .. finna låtha. Sylvius Mornay 177 (1674). —
-HUS. (numera föga br.) (ut)hus afsedt för boskap, ladugård(shus). Linc. (1640; under caula). M. Norberg (1780) hos Björnståhl Resa 5: 276. —
-JORDBRUK~20, äfv. ~02. (föga br.) landt. Det kreaturslösa jordbruket fordrar större förlagskapital än boskapsjordbruk. LAHT 1893, s. 315. —
-KOLONN. mil. samling af för slakt afsedda kreatur som medföras vid fälttrupper för att tillgodose dessas behof af färskt kött. Trängbat. användn. 47 (1885). Hazelius Takt. handb. 148 (1917). —
(jfr 3 b) -LEFVERNE. (†) djuriskt lefverne. Dieffwulen ingår vthi alla onda Menniskior, som föra itt beestachtigt och booskapz leffwerne. Bullernæsius Lögn. 25 (1619). —
-LYCKA. (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr.) framgång med boskapsskötsel. ÄARäfst 106 (1596). Hembygden 1911, s. 34. —
-LÄKARE. (numera föga br.) jfr DJUR-LÄKARE. Pilgren Fig. bröll. 134 (1785). Afzelius Sagoh. 7: 84 (1853). —
-LÖF. (†) till boskapsfoder afsedt löf. Det som till Boskaps Lööf .. har blifwit om Sommaren skurit. Hiärne Ved. 11 (1696). —
-LÖS. särsk. landt. i uttr. boskapslöst jordbruk o. d., jordbruk som icke är förenadt med boskapsskötsel (af ngn betydenhet), djurlöst jordbruk; motsatt: boskapsjordbruk. MosskT 1891, s. 26. —
-LÖSA, f. (†) boskapslöshet, brist på boskap. The klaga .., at the för Boskaps lösa skul icke förmå göda sin åker som dhem borde. I. Erici Colerus 1: 91 (c. 1645). —
-LÖSHET~20 l. —0~2. —
-MEDICIN.
1) (numera knappast br.) botande af boskapssjukdomar; veterinärkonst. Bergklint M. sam. 1: 254 (1781). I boskapsmedicinen .. spörjer man ännu vanligen om råd hos vismannen. Landsm. VII. 2: 1 (1886).
-NYTTA. (†) om den nytta man har af boskap, särsk. mjölk; jfr BO-NYTTA sp. 3647. ÄARäfst 130 (1596). —
-NÖT, n. (numera knappast br.) nötkreatur. Linné i VetAH 1746, s. 286. Wahrman Manski o. Wolstein 242 (1807). —
-ORM. (†)
-PENNINGAR, pl.
1) (förr) benämning på en vid riksdagen 1620 beviljad, urspr. efter boskapsbestånd (o. utsäde) beräknad skatt, som år 1642 förvandlades till en efter mantal utgående grundränta. RARP 1: 37 (1627). ”Boskapspenningar” och ”åkerskatt”. SD(L) 1896, nr 250, s. 1.
2) (†) boskapsaccis. Public. 23 okt. 1741, s. 3. —
-PEST. om elakartad epizootisk boskapssjukdom; numera i sht veter. om den i Sv. hittills icke förekommande sjukdomen Pestis bovina, kreaturspest. VetAH 1764, s. 49. Fischerström 2: 452 (1780). Bohm Husdj. sjukd. 144 (1902). —
-RANNSAKNING. (†) för räkning af beskattningsbar boskap företagen husundersökning. Stiernman Riksd. 1003 (1642). Möller (1790). —
-RYKT. (†) skötsel af boskap. Thet som Qwinfolcks gerningh tillkommer, såsom är Fatebwr, Boskaps-Rycht och gifft (dvs. utfodring). Brahe Oec. 84 (1581). Spegel 485 (1712). —
-SKATT. särsk. (förr): boskapspenningar. LReg. 164 (1620). Arendera boskapzskatten. OxBr. 11: 47 (1642). Boskaps- och Åkerskatten. Björnstjerna Beskattn. 15 (1832). —
-SKRIFNING. (förr) för skatteändamål företagen räkning o. förteckning af boskap(sbestånd). Arnell Stadsl. 139 (1730). Hagström Herdam. 2: 472 (1898). —
-SKÖTARE.
2) (numera knappast br.) person som idkar (o. lifnär sig gm) boskapsskötsel; i sht i pl. (”Odinerna”) voro Nomades eller Boskapsskiötare. Dalin Hist. 1: 20 (1747). Auerbach (1907). —
-SKÖTSEL. boskaps (planmässiga) uppfödande o. skötsel (i o. för utnyttjande af djurens produkter). Idka boskapsskötsel. Åkerbruk och boskapsskötsel. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 342 (1680). —
-SOT. (†) boskapssjuka. Ur by, ther boskaps sot är, må ingen sälja eller kiöpa fä. BB 22: 5 (Lag 1734). —
-STAM.
1) jfr -RAS. Vissa djur och boskapsstammar, som .. lättare gödas än andra. Sjöstedt Husdj. 1: 271 (1860).
2) boskapsbestånd. —
-STOCK. boskapsbestånd. —
-TERIAK. (-triakelse, -träakelse, -trähackelse, -träckelse) folklig benämning på visst läkemedel för boskap. Taxa 12 febr. 1686, s. B 2 b. Lindgren Läkem. (1891). —
-VÄG. väg begagnad l. upptrampad af l. afsedd för boskap, fäväg. Han hafuer igentäpt dheres boskapz wägh. BtÅboH I. 4: 98 (1631).
Spalt B 4066 band 5, 1921