Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BORTLINT, sbst.
Etymologi
[af holl. boordlint, af boord, kant, bård, o. lint, band, se LINDA, sbst., i bet.: bindel]
(†) kantband, bård; bl. anträffadt i ssg: Floretten Bortlindt. Ordn. ö. siötullen 1667, s. C 3 a.

 

Spalt B 4051 band 5, 1921

Webbansvarig