Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BORTBYTING bor3t~by2tiŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till BORTBYTA 1 a; jfr BYTING samt d. skifting, isl. skiptingr, vixlingr, holl. wisselkind, fht. wihseling, t. wechselbalg, eng. changeling]
i folktron: trollbarn som af trollen lämnats i st. f. ett af dem bortröfvadt människobarn (särsk. användt om sinnesslöa o., väl i allm. gm kretinism, vanskapade barn). Collin Ordl. (1847). Sådana troll-ungar (som trollen lämnat i st. f. stulna kristna barn) äro vederstyggliga till utseende, äta så mycket man gifver dem, vexa blott till buk och hufvud och få namn af bytingar, bortbytingar. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 16 (1863). En ”bortbyting” är sannerligen ej lätt att göra folk av. Bendz Söder om landsv. 143 (1916). — särsk. i utvidgad o. bildl. anv. Någon poetisk bortbyting, t. ex. en Enbom, Bjugg, Bager. J. E. Rydqvist i SvLittFT 1834, sp. 273. (Ryska folket trodde, att tsar Peter) ej .. var den rätte Peter Alexejevitsch, utan en tysk bortbyting, som .. usurperat den aflifvade tsarens namn och värdighet. Hjärne K. XII 60 (1902). Lagerlöf Holg. 2: 46 (1907; om den till en liten dvärg förvandlade Nils Holgerson).

 

Spalt B 4038 band 5, 1921

Webbansvarig