Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOFVISK, adj.
Etymologi
[till BOF; jfr holl. boefsch, t. bübisch]
(†) bofaktig. Af Slinkar (dvs. lycksökare) utan tal hon (dvs. regeringslustan) sig betjäna vet, / Som klänga sig til högd i bovisk nedrighet. Dalin Vitt. II. 5: 40 (1742). Mitt fall är mig beredt af en så bofvisk hand. Skjöldebrand Cleopatra 24 (1749). Möller (1785; under lotterbübisch).

 

Spalt B 3693 band 5, 1918

Webbansvarig