Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÖTNA blø3tna2, äfv. blöt3na2 (Anm. Uttalet blöt3na2 torde åsyftas i de fall då ordet rimmar med tröttna, vare sig ordet stafvas med ett l. två t, t. ex. Nordenflycht QT 1745, s. 169 (: blötna — trötna), Sehlstedt 3: 138 (1867: tröttnar — blöttnar)), v. -ade; o. BLÖTNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(blötn- Lex. Linc. (1640) osv. blöötn- Dict. Hamb. (1700). blöttn- Mollet Lustgård B 1 a (1651), Sehlstedt 3: 138 (1867))
Etymologi
[fsv. blötna, af blotna (se BLOTTNA) med anslutning till blöter (se BLÖT, adj.); jfr d. blødne, nor. dial. blautna]
I. BLÖTNA.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. i nor. dial.] motsv. BLÖT, adj. 1: mjukna, upplösas; om frukt: bokna; numera bl. om mjuknande till följd af en vätskas inverkan. Lex. Linc. (1640). Sedan stufwa .. (köttet) vthi litet Soppa så länge dhet blöttnar. Salé Kocken 26 (1664). Jern-lera från Skrefberget .. Blötnar något litet af vatten. S. Rinman i VetAH 1754, s. 295. När Svulsten blötnar eller kännes mjuknad under fingren. Haartman Sjukd. 339 (1765). Murbruket får .. ej .. hafva benägenhet att insuga vatten och blötna. Stål Byggn. 1: 93 (1834). Klint (1906). — särsk. mer l. mindre bildl.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. i nor. dial.] (numera föga br.) bli vek l. mild l. rörd l. medgörlig; mjukna, vekna, bevekas. Weste (1807). Sjelfva själen blöttnar. Sehlstedt 3: 138 (1867). Wenström o. Harlock (1904).
b) (†) om språkljud o. d.: mjukna, uppmjukas, bli mjuk, bli len; jfr BLÖT, adj. 1 k. Ett tiockt l finnes i swenskan, som .. tycks wara kommi tåf ett blöttnat r; kan skrifwas hl; af hård .. (blir) håhl. Columbus Ordesk. 44 (1678).
2) motsv. BLÖT, adj. 5: bli blöt l. våt l. fuktig. Lindfors (1815). Dalin (1850). Jag ilar fram öfver den blötnande sanden, medan vattnet dryper af mössa och rock. R. Kjellén i Sv. turistfören. årsskr. 1901, s. 283.
II. BLÖTNAS. (†) = I 1. (Man skall) plantera .. Ympeqwistar, them man tilförenne vthi reent Watn måste låta blötnas. Mollet Lustgård C 2 a (1651).
Särskilda förbindelser:
BLÖTNA TILL 10 4. (tillfällig anv.) till I 1 a: bli vek l. rörd l. känslig l. sentimental; vekna. (Notarien) tänkte på jularna förr; derhemma i salen med gran och koral från gamla klavéret … Nej, fy tusan, Strömbom! Inte duger det, att stå och blötna till! Hedenstierna Jönsson 171 (1894).
BLÖTNA UPP 10 4. (numera föga br.) = BLÖTNA I 1. Cronstedt Min. 72 (1758). Sötmjölks ost, .. när den blifver i kokhett vatten arbetad, blötnar sedan ej up. Fischerström Mälaren 55 (1785). Straxt efter slaget kom tö; vägarna blötnade upp. Fryxell Ber. 8: 7 (1838). AHB 111: 2 (1856, 1882). — jfr UPPBLÖTNA.

 

Spalt B 3638 band 5, 1917

Webbansvarig