Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÖCKA, v. -ade.
Etymologi
[sannol. af (m)nt. blö(c)ken, ble(c)ken, motsv. t. blöken, ä. t. äfv. blöcken, blecken; jfr mnl. blo(e)ken]
(†) bräka. I dessa sammankomster (af de väckta i Orivesi) hördes några gnälla som hundar, .. någre blöcka som getter. E. Lencquist (c. 1778) i Fin. kyrkoh. samf. prot. 5: 124. Dens. Därs. 162.

 

Spalt B 3616 band 5, 1917

Webbansvarig