Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÄNDA, sbst.1, f.
Etymologi
[bildadt till BLANDA, v.; jfr BLANDA, sbst.]
(†) blandning, sammanblandning. Götiska språket .. är .. af .. Utländingars bländo, allramäst förvarat. Björner Kämp. Föret. 3 (1737). Därs. 27.

 

Spalt B 3596 band 5, 1917

Webbansvarig