Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLYSA, v. -te. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(blijsa Salan Fostbr. Eigles o. Asmunds saga 3 Dedik. (1693))
Etymologi
[af (m)nt. blüsen, blossa; jfr sv. dial. blysa, lysa (Uppl.), samt BLYSA, sbst.)]
(†) blossa, låga. Frese Sedel. 22 (1726). Iu mehra han högg (med svärdet i elden), iu mehra .. lågade och blyste elden. Bliberg Acerra 607 (1737). Ekblad (1764). — mer l. mindre bildl. Beskoda tin Vngdoms- / blomster .., tijne blysande Kinner. Stiernhielm Herc. 55 (1648, 1668). Nogon stor och blysande Skribent. Serenius 7 (1757).

 

Spalt B 3520 band 4, 1916

Webbansvarig