| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLYGDSAM, adj.; adv. -T.
(†)
1) [jfr BLYGD 1] blyg, försynt; jfr BLYGSAM 1. Then som i en Konungs Befalning är blygdsam, sachtmodig och barmhertigh, han kan thet kall sinom Herre icke nytteliga regera (dvs. förvalta). Fosz 485 (1621).
2) [jfr BLYGD 2 o. nyisl. blygdunarsamr] sedesam, ärbar, höfvisk; jfr BLYGSAM 2. Huar och en from quinna, / som i huset blÿgdsam ähr, / mäd tucht och ödmiuckt sinne. Visb. 1: 206 (c. 1620). När .. (den fångna kvinnan) skulle blifwa framförd at siunga, stretade hon ther emot blygdsamt och höfligen. Sylvius Curtius 428 (1682).
3) [jfr BLYGD 4] full af l. förenad med skam l. skändlighet, skamlig, skändlig. (Romarnas) blygdsamme och skamlöse Gudztienst. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 391 (1671, 1674).
Spalt B 3515 band 4, 1916