Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLOMST blom4st, stundom, i Skåne nästan alltid, i Värml. vanl., -ω-, n., äfv., nästan bl. koll. (se b), r. l. m. Anm. Ordet har anträffats endast i obest. form, hvilken öfverallt torde vara att uppfatta ss. sg. Ss. sg. best. användes blomstret (se BLOMSTER), dock torde ordet ss. r. l. m. äfv. kunna bilda sg. best. blomsten. Ss. pl. användes blomster (se BLOMSTER).
Etymologi
[bildadt ss. sg. till pl. blomster (se BLOMSTER), där -er uppfattats ss. pluraländelse, l. af d. blomst, r., hvilket bildats till ä. d. blomster på nyssnämndt sätt]
(i högre stil) blomma (se BLOMMA, sbst. 1 a o. 2), blomster (se d. o. 1 o. 2). Blek var du om kinden / som blekaste blomst som i skogsmon står. Fröding Stänk 136 (1896). Evers Fosterjord 59 (1909). — särsk.
a) mer l. mindre bildl. Låt ett flygtigt bi från fjerran Norden / Honing samla ur Siciliens blomst. Kræmer Sydfr. 12 (1853; om en flicka). O, vore snart jag vorden / ett blomst till Herrans pris; / en kludd och strunt på jorden, / ett liljeträd i paradis! Karlfeldt Frid. lustg. 141 (1901).
b) koll.; jfr BLOM 1 b. Kvinnor .. och män .. drogo in (i templet) med blomst och bloss. Fröding Stänk 149 (1896; möjl. pl.). Blomst och blad. Levertin II. 2: 79 (1898; möjl. pl.). Vårlig blomst, narcisser, hyacinter och liljor. VL 1908, nr 97, s. 5.

 

Spalt B 3425 band 4, 1916

Webbansvarig