Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLODIG blω3dig2 (blo`dig Weste), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ug(h) L. Petri Krön. pred. C 2 b (1561), Verelius Herv. 69 (1672) m. fl. -og O. Petri Kr. 84 (c. 1540))
Etymologi
[fsv. blodhogher, -ugher; jfr d. blodig, isl. blóðugr, mnt. blodich, holl. bloedig, t. blutig, eng. bloody]
— jfr FULL-, KALL-, LÄTT-, O-, TJOCK-, VARM-BLODIG m. fl.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., t. o. eng.] fläckad l. öfvergjuten af blod, bestänkt l. nedsölad l. genomdränkt med blod, blodfläckad, blodbestänkt, bloddränkt, nedblodad. Alt krijgh medh storm och blodigh klädhnat skal vpbrennas. Jes. 9: 5 (Bib. 1541). Vlffuar, hwilke sedhan tanden en gång är worden blodugh, ingen återwendo weta på rijffua och slijta. L. Petri Krön. pred. C 2 b (1561); jfr uttr. få blodad tand o. d. under BLODA, v.1 b. Verelius Herv. 69 (1672). Som af åskor dånade rymdens hvalf, / Och den blodiga marken skalf. Runeberg 2: 78 (1848). Böj dig, menska, för en törnkrönt allmakt, som / på blodigt kors med kärlek gäldar bödlars nit! Rydberg Dikt. 2: 30 (1891). — särsk.
a) i uttr. blå och blodig, se BLÅ.
b) [jfr d. han kom derfra med en blodig pande, t. die feinde mit blutigen köpfen abweisen] (i sht i skriftspr.) i fråga om krigsföretag i uttr. afvisas l. draga sig tillbaka m. m. med blodig panna o. d., afvisas m. m. med förlust. Grefwen (af Hoja) steller sigh til storms (mot Halmstad); blifwer doch affslagen (dvs. tillbakaslagen), och fohr blodig ther ifrån. Girs G. I 148 (c. 1630). Wåre (ströf-)Partijer gå dagligen vth, men .. komma offta medh blodige hufwud tilbakar in igen. N. av. 11 april 1656, nr 1, s. 3. — bildl. Den som vill ytterligare gå till anfall mot (denna folkmening) .., han kommer att vända åter med blodig panna. NDA 1913, nr 105, s. 4.
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] oeg., om ort l. tid: där l. då (mycken) blodsutgjutelse ägt l. äger rum. Desse blodige tider. Växiö domk. akt. 1702, nr 269. (Den) Asiatiska Banise, Eller Blodiga, doch Modiga Pegu. Roswall Zigler und Kliphausen (1741; boktitel). Fransyska Revolutionens blodigaste epok. Leopold 2: 158 (1815). Det herrliga, men i historien så blodiga Palazzo publico. Wetterbergh Fyra sign. 328 (1843). Oravais blodiga dag. Runeberg 5: 90 (1860). C. Grill i Ill. mil.-revy 1898, s. 53.
d) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] som medför l. är förenad med (stor) blodsutgjutelse. Blodigh krigh. P. Erici Musæus 4: 66 a (1582). En blodigh seger. Lex. Linc. (1640; under refero). Thet blodiga slaget (vid Lützen) åhr 1632. Swedberg Sabb.-ro 79 (1705, 1710). Blodiga idrotter. Lagerbring 1 Hist. 1: 540 (1769). (K. IX:s) blodiga Regering. Schönberg Bref 1: 250 (1778). Härnadens blodiga lek. Geijer I. 3: 181 (1811). Blodiga slagsmål. Nilsson Fauna II. 2: 52 (1828, 1858). (Kejsar) Sigmund .. led ett blodigt nederlag vid Nicopolis. Pallin Medelt. hist. 98 (1872). På blodig väg opererade fria inguinal- och kruralbråck. I. Svensson hos Warfvinge Årsber. fr. Sabbatsb. sjukh. 1890, s. 80. jfr: En tvist med pamfletter och smädeskrifter — så blodig som ett trycksvärtekrig kan bli. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 105 (1815); jfr 4.
e) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] som åsyftar l. förorsakar blodsutgjutelse. Thet blodighe påbudet (att alla judar skulle dräpas). Phrygius Föret. 18 (1620). Blodige anslag. RARP 1: 10 (1626). (Inkvisitionens) blodiga domar. Rosenstein 2: 396 (1789); jfr BLODS-DOM. De blodigaste Lagar (förmå) ej at förhindra .. (de ädla metallernas) ut- och införsel. Holmbergsson Sartorius 113 (1800). De blodiga besluten mot Jesu person. Melin Jesu lefv. 3: 116 (1849, 1860).
f) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] i uttr. blodigt offer, konkret: djur l. människa som offra(t)s; abstrakt: offrande af djur l. människa (l. människor); jfr 2 samt BLODS-OFFER. NF 12: 135 (1888). — i bild. O underjordiske Gudar! Det är vist jag (äregirigheten), som har .. nedkastat storsinta Siälar som blodiga Offer i Edra skiöten. Dalin Arg. 1: 286 (1733, 1754).
g) (i sht i högre stil) i uttr. kläda blodig skjorta o. d., draga i strid, strida; blifva sårad. När Welb. Majoren hemkomer .., kan lätteligen en thera draga en blodigh skiortta, eller sättia lifuett till. Växiö domk. arkiv 1650, nr 64. En tapper krigshielta, then ther för sitt k. fäderneslands förswar kläder blodig skiorto, får sår, och ther med öfwerwinner fiendan. Swedberg Sabb.-ro 1431 (1699, 1712). Sedermera blef han Soldat, och klädde .. blodig Skiorta för Fäderneslandet. Dalin Arg. 1: nr 23, s. 6 (1733; i uppl. 1754 pretiöst ändradt till blodiga kläder). Kläda blodig skjorta för fäderneslandet. Wenström o. Harlock (1904; under skjorta). — i numera obr. förb. Rätt månge hafva måst stupa, andra påkläda sig blodige skiortor. 2 RARP 3: 468 (1723). Mina förfäder .. hafva klädt blodiga skjortor för fäderneslandet. HSH 7: 221 (c. 1750).
h) (sannol. tillfällig bildning) i uttr. med blodig värja, med strid, med krig, med väpnad hand. Erik (X), som med blodig värja försvarat sin rätt. Lagerbring 1 Hist. 2: 307 (1773).
i) som vunnits gm blodsutgjutelse, hvarvid ”blod klibbar”, blodbesudlad. Königsmarck, som ur det arma Tyskland utpressat dessa summor, dog .. utan att göra sig någon förebråelse öfver dessa blodiga rikedomar. Fryxell Ber. 14: 52 (1846); jfr BLODS-PENNING. Han kunde ej säga mera, ej röra vid hennes blodiga rykte, som han så ofta hånat och förbannat. P. Hallström i Vintergatan 1894, s. 45.
j) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. eng.] (numera föga br.) som åstundar l. har sin lust i l. gjort sig skyldig till (mycken) blodsutgjutelse, blodtörstig. En blodig Fiende. Mörk Ad. 2: 437 (1744). Påven och hans anhängare voro .. (efter reformationen) den rätta Församlingens blodigaste fiender. Möller Kyrkoh. 320 (1774). Fåfängt bland vilda, / blodiga Drotter / sökte jag Friden. Tegnér 1: 124 (1822). Himlen och vårt mod / Oss frälsat från den blodiga tyrannen. Nicander 2: 225 (c. 1830); jfr BLODS-TYRANN. Var ej, liksom tigern, grym och blodig. Topelius Nat. 88 (1856, 1891). Den blodiga Maria. 2 NF 7: 618 (1907; om drottning Maria I af England) [efter eng. the bloody Mary]. jfr: (Alexander) Som med en blodig törst fohr halfwa werlden kring. En saml. öfvers. o. bearb. 21 (1712); jfr BLOD-TÖRST.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] som (helt l.) delvis består af blod; blod-; blodblandad. Blodig afföring. Blodig upphostning. Et blodigt rägn. Lind (1749; under blutig); jfr BLOD-REGN. En blodig stråle ryker / utur såret upp mot sky. Tegnér 1: 66 (1825); jfr BLOD-STRÅLE. Koppor, som tidigt få ett blodblandadt innehåll .. ”blodiga koppor”. NF 8: 1346 (1884); jfr BLOD-KOPPOR. — särsk. [mnt. blodige tranen, holl. bloedige tranen, t. blutige tränen] i uttr. blodiga tårar; jfr BLOD 1 e o. BLODS-TÅR. Han sägher sigh icke kunna henne .. tilfyllest loffua, eller begråta, om han än Blodighe Tårar fälte. Elimæus Likpr. ö. Marg. Mortensd:r C 1 b (1617). Tin orettferdiga penning, som tu vtpreszat hafwer, och öfwerguten är med fattigas och elendas blodiga tårar. Swedberg Schibb. 463 (1716). jfr gråta sina blodiga tårar, gråta bittert; jfr gråta sina modiga tårar.
3) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. eng. samt af lat. sanguineus] (i sht i högre stil) röd som blod, blodröd, blodfärgad. Fläckar .. kunna vara .. Blodige .. til färgen. Retzius Djurr. 185 (1772). Blixtarna i molnen draga / här och der en blodig rand. Tegnér 1: 60 (1825). I blodiga skyar soln gick ned. Böttiger 3: 55 (1843, 1858). Den blodigt glödande Dannebrog. Wirsén Vint. 24 (1890). — bildl. Man hade .. budit til at skingra dessa blodiga moln (dvs. fientligheterna mellan Danmark o. Norge). Lagerbring 1 Hist. 3: 1 (1776). Gamla Sverge, mins du ännu förra seklets morgonväkt? / Mulen morgon, blodig morgon: hjeltekungens värja bräckt. Snoilsky 1: 297 (1878, 1883).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t., äfvensom nt. bloodsch o. fr. un affront sanglant, une raillerie sanglante] till blods; gruflig, gräslig, svår, skarp, bitter, bitande, grym. Huru blodigt jag misshandlat min egen själ, så har det dock i hvad jag gjorde legat ett uppriktigt allvar. Wikner Tankar o. fr. 23 (1872). Det finnes ingen ironi, blodigare än historiens. Wegelius Mus. hist. 139 (1892). Den blodiga skymfen gjorde Kväll ursinnig. Ahrenberg Styrk. rätt 73 (1899). Ett blodigt skämt öfver varägernas snikenhet och maktbegär. Därs. 166. Den blodigaste satir öfver den äktenskapliga lyckan. Björkman Chaucer 148 (1906). (Man) kan, utan att själv förstå det, göra en annan blodigt orätt. Vasenius Harmoni 139 (1908). En .. blodig orättvisa. NDA 1913, nr 9, s. 1. — särsk.
a) i hvard. förb. Om vi delar kostnaden, så blir det inte så blodigt (dvs. dyrt) för hvar och en [jfr nt. blodsken düür]. Det var blodigt kallt [jfr nt. bloodsch kolt]. Blodiga utgifter. Beckman Amer. stud. 2: 136 (1883). Vid dryckeslagen (vid midten af 1600-talet) gick det blodigt till: under de stora middagarna drack man skålarna ”en dryg halftimme utan afbrott och med ett enda drag”. G. R. Fåhræus i Sv:s hist. 6: 49 (1903).
b) [jfr d. blodige eder] (†) i uttr. blodiga eder, grufliga eder l. svordomar. The farlige och blodige Eeder, som han .. falla lätt. Växiö rådstur. prot. 1635, s. 611. Om någon med blodiga eder den Stora Gudens H(eliga) namn missbrukat. Växiö domk. arkiv Prostbok fr. Allbo här. 1723, s. 4. (Den ertappade tjufven) förbannade .. Gubben med många blodiga Eder. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740).

 

Spalt B 3378 band 4, 1916

Webbansvarig