| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLIXEN, sbst.
(†) blixt (se d. o. 1 a), blixtrande. Helsingius (1587). Heett blixen. Alm. 1624, 9 aug. Därs. 17 aug. Schroderus Comenius Reg. (1639; jämte blixt).
Anm. I en ordförteckning af J. Bureus från tiden före 1647 hos Lindroth Bureus 104 förekommer vid sidan af blixta o. blinka formen blixna. Möjl. är detta ett mot blixen svarande verb med bet. blixtra [jfr nt. blikksemen, blikksenen, äfvensom d. dial. bliksne, gräla, svärja (Jyll., Feilberg), fris. bliksenen].
Spalt B 3266 band 4, 1915