Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLISTRA blis3tra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(blistra Fröding, Hemberg. blystra Lind)
Etymologi
[fsv. blistra, hväsa, hvissla(?), sv. dial. blistra, blystra, motsv. nor. dial. blistra, blystra, isl. blístra, hvissla, sannol. afl. på ett tidigt stadium af stammen i BLISTER, sbst.1 (annorlunda E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 14: 9 (1898)). Vokalen -y- har uppkommit gm labialisering af -i-, föranledd af föregående labiala konsonantljud]
(i bygdemålsfärgadt spr. i Norrl., Sveal. o. Bohuslän, föga br.) hvissla. Lind (1749). Hemberg På oban. stig. 31 (1896; i dialektfärgadt tal). Och jägarn han blistrar så stoltelig. Fröding Nytt o. gam. 64 (1897).

 

Spalt B 3264 band 4, 1915

Webbansvarig