Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLICKNING blik3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BLICKA, v.1, särsk. (†, se dock slutet) till BLICKA, v.1 1: hastigt frambrytande o. åter försvinnande ljussken. De vidsträckte blickningarne, hvarmed hela himmelen ofta betäckes (vid norrsken). Wilcke Præs. i VetA 1778, s. 16. Nordmark Åm. i VetA 1797, s. 14. — särsk. (fullt br.) till BLICKA, v.1 1 a. Silfrets skiftande färgor vid Blickningen. Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 432 (1768). Lysander Faust 16 (1875).

 

Spalt B 3162 band 4, 1913

Webbansvarig