| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BLACKA blak3a2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
blackt sto; stundom: black ko; nästan bl. i sg. best. närmande sig anv. som egennamn. Ingen vet deraf at jag med blackan kör. Livin Kyrk. 115 (1781). Rydqvist SSL 2: 462 (1860). — särsk. (i sht förr) i uttr. sko blacka(n) = BLACK, sbst.2 a slutet. Skoo blacka. Rudbeck Atl. 2: 309 (1689). Julafton satt man uppe så länge julljusen brunno, och tillbragte tiden .. med jullekar. Man skodde blackan, .. gick blindbock, gömde ringen m. m. Lovén Folkl. 70 (1847).
Spalt B 2989 band 4, 1912