Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIÄRENDE bi3~ä2rende l. 2rende, hvard. äfv. 2rnde, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2 (b)]
ärende l. uppdrag af (skenbart) mindre betydelse som ngn har vid sidan om ett annat; hemligt ärende. Man visste ju aldrig hvilka biärenden personer hade, som kommo för att köpa upp turkiska hästar för (konung) Augusts räkning. Quennerstedt Kalabaliken v. Bender 18 (1910).

 

Spalt B 2879 band 4, 1911

Webbansvarig