Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISSERA bise4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[efter fr. bisser, af bis (se BIS)]
1) [jfr motsv. anv. i fr.] (föga br.) gm bis- l. dakaporop l. gm ihärdiga handklappningar o. d. begära omtagandet af (ett musikstycke o. d.). NF 2: 571 (1877). Auerbach o. Blomquist (1907). Publiken .. applåderade och bisserade af hjärtans lust. DN(N) 1911, nr 14705, s. 1.
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (på grund af på ett l. annat sätt framställd begäran) gifva (ett musikstycke o. d.) om igen. Bissera, taga da capo. Bauck Mus. reallex. (1871). Nord. musikt. 1884, s. 62. Teaterbesökande som .. önska ett sångnummer eller en del af baletten bisserad. VL 1894, nr 90, s. 3. För öfrigt spelades stycket med både andakt och eld och väckte den anklang, att det måste bisseras. PT 1898, nr 222, s. 3. Därs. 1904, nr 21, s. 3.

 

Spalt B 2780 band 4, 1911

Webbansvarig