| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISKRIFT, f.; best. -en.
(†)
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. ä. t. samt BI-, prefix1 1] text som ansluter sig till en tafla, under l. öfver l. bredvid hvilken den är anbragt; inskrift; devis. Cupido .. hafver låtet afmåla i sin skölds silfverfiäld, Diane beläte, med thenne Biskrift: Diane fånge. Stiernhielm Cup. 8 (1649). Rel. cur. 53 (1682). Runius Dud. 1: 72 (1704). Bi-skrift, Adscriptio, inscriptio. Schultze Ordb. 4361 (c. 1755). En påskrift, som beledsagar eller finnes jämte en figur, (kallas) biskrift eller omskrift (Legend). G. Adlerbeth i VittAH 2: 88 (1791).
Spalt B 2770 band 4, 1911