Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BINÄRING bi3~2riŋ l. ~næ2(bi`näring Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. binæring; se BI-, prefix1 2]
näringsgren af relativt underordnad betydelse som idkas vid sidan af den l. de viktigaste l. hufvudsakliga; näringsfång som idkas ss. bihandtering; stundom: bisysselsättning l. bisyssla (för person som har annat till sitt egentliga yrke). M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 74. Nordboen blef sjöröfvare, och kriget blef Svensk bi-näring. Geijer I. 6: 75 (1839). (Han) delade .. sig emellan landthushållningen såsom hufvudyrke och handeln såsom binäring. Valerius 2: 269 (1840). Bokhandeln .. sköttes i landsortsstäderna mest som binäring af bokbindare, prester och skollärare. Wieselgren Vår samt. 58 (1871, 1880). Åkerbruk och ladugårdsskötsel äro (på Orust o. Tjörn) afgjordt hufvudnäringar med öfverskott till afsalu … Mycket vigtiga binäringar äro hafsfiske samt in- och utrikes sjöfart (m. m.). Höjer Sv. 2: 938 (1879). SFS 1907, nr 75, s. 4.

 

Spalt B 2714 band 4, 1910

Webbansvarig