Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BILA, v.2 -ade. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(bild- Gadd Landtsk. 1: 344 (1773: upbildande). bihl- Mennander Äng- o. åkersk. i Österb. 40 (1751). bil- Mennander Äng- o. åkersk. i Österb. 40 (1751: genombilade), Gadd Landtsk. 1: 363 (1773: upbilas))
Etymologi
[afl. af BILL, årder]
(†) om finska förh.: med årder upprista l. uppköra l. plöja (mark, i sht linda). Plogar eller Sahror, som vända den genombilade jorden, alt derefter, som torfven efter skiärningen eller bihlningen faller. Mennander Äng- o. åkersk. i Österb. 40 (1751). — jfr GENOM-, UPP-BILA.

 

Spalt B 2514 band 4, 1909

Webbansvarig