Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGÄRNING bi3~2rniŋ (bi`gerning Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(numera knappast br.) bisyssla, extra arbete. Hvar och en (har), jämte sina rätta Hufvud-sysslor, .. mehrendels någon bijgärning. Bechstadius Siöman 3 (1734). Almqvist (1844; betecknadt ss. föga br.). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). Sv. o. t. handlex. (1872).

 

Spalt B 2490 band 4, 1909

Webbansvarig