Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BIAPOTEK, n.; pl. =.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(†) filialapotek; medicinalförråd. På thet dhesse förordnade Apoteekare så mycket bättre måge kunna erhållas, så skall hwarcken en Medicus Practicus, Chijrurgus, Laborant, Distillator eller någon annan ehoo dhet och wore, hafva fritt tillståndh at hålla något bij-Apotek. Hjelt Medicinalv. 3: 354 (i handl. fr. 1675). Filialer eller biapotek voro (under 1700-talet) icke ovanliga. Därs. 368 (1893).

 

Spalt B 2392 band 4, 1908

Webbansvarig