Publicerad 1907   Lämna synpunkter
BETJÄRA beɟä4ra l. -ɟæ4-, l. 032, v. -ade.
Etymologi
[jfr holl. beteren, t. beteeren, äfvensom ä. eng. bepitch; se BE- o. TJÄRA]
(numera knappast br.) tjära. Förbeka, betiära. Lex. Linc. (1640; under oppico). Ett par väl betjärade sjömansplagg. Wallenberg 250 (1771).

 

Spalt B 2032 band 4, 1907

Webbansvarig