Publicerad 1907   Lämna synpunkter
BETJÄNT l. BETJENT, p. adj.
I. [jfr ä. holl. bediend, ä. t. bedient, p. pf. med aktiv presentisk bet. (jfr BESUTTEN m. fl.) till bedienen (se BETJÄNA I 1 a o. b); jfr BETJÄNT, sbst.] (†) som är i tjänst; som tjänar. På hwilka groopemador kiörkioheerden icke allenast aff een Torpare, uthan och adelige huusetz betiente wallpoikar, oachtandes dher omkring ostraffeligh hägn är, stoort meehn lijder. Växiö domk. akt. 1669, nr 211 [jfr t. einen dem schlosshofe bedienten schirmvogt].
Anm. I följ. ex. är ordet möjl. p. adj. i predikativ anv. [jfr t. bedient sein]; jfr BETJÄNA I 2 a β; snarare föreligger väl dock här BETJÄNT, sbst. 2. Dett Regemente jagh till förenne var betiänth vthi. Växiö domk. akt. 1683, nr 3. (K. XII frågade) om jag wore af Hellssingarna? .. huru längi jag derwid tient .. hwad jag wore betient? Swar Fendrick. R. Petré (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 239.
II. [p. pf. till BETJÄNA (jfr I) i bet. tjäna, göra tjänst (se BETJÄNA I 1 b); jfr holl. gediende, t. gedient, äfvensom ssgrna alt-, lang-, ungedient, samt TJÄNT o. FÖRTJÄNT; med afs. på den aktiva preteritala bet. jfr äfv. BEFAREN, BEREST m. fl.] (†) eg.: som har tjänat l. gjort tjänst, som har skött sin tjänst; förtjänt. Medh mindre änn någon annan förnembligh betiänt Mann till samma pastories förträdande blifuer .. för schrefuen. Växiö domk. arkiv 1651, nr 103. Att han, såsom en Secret(ari)us uthj sådana och andra fall, sinom Förman och åldrige betiente Assessori, något lijtet cederade och efftergåfwo. Växiö domk. akt. 1659, nr 321. Därs. 1675, nr 13. — jfr VÄL-BETJÄNT.

 

Spalt B 2031 band 4, 1907

Webbansvarig