| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETE be3te2, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en.
(starkt bygdemålsfärgadt).
a) stycke väg (eg. mellan två betesställen, se d. o. 2). Bete stadium cfr. skede. Adressen 1775, sp. 327.
b) eg. tid mellan två betesraster; gång, omgång, tag. Quinfolcken (som misshandlat en annan kvinna) .. sadhe nu borstade wij tig allena, här näst skulle wij kämma (dvs. kamma) tigh ett bethe om dagen. Växiö rådstur. prot. 1683, s. 134. Då tör väl Mickel också ha gått åt i samma bete. Högberg Vred. 1: 228 (1906). — särsk. [jfr sv. dial. i ett bete, bede osv. äfvensom språkprofvet under BETNING, sbst.1 a; jfr äfv. t. in einem futter] i förb. i ett bete, ”i ett kör”, utan uppehåll. I et bete continuo. Adressen 1775, sp. 327.
Spalt B 1968 band 4, 1907