Publicerad 1907   Lämna synpunkter
BETASTA, v. -ade.
Etymologi
[sannol. af mnt. betasten, som dock är uppvisadt bl. i bet.: angripa med smädelser o. d.; jfr holl. o. t. betasten, taga på, känna på; se BE- o. TASTA]
(†)
1) behandla l. sköta l. handlägga (en angelägenhet så l. så); ”ta på” (ngt så l. så). G. I:s reg. 5: 180 (1528). Huar i (dvs. om I) .. kunde så betaste same ärende, att thet motte koma jn for Danmarkis rigis råd, på en beleglig tijd och städ, kunde wij thet och well lida. Därs. 9: 103 (1534). Att the ville giffve sich utöffver till Hamborg och betaste thenn handell med for(skrif)ne Schouman, så att vij motte i tijd och tijme förstendigede bliffve, hvad köp på cläde och andre varer ther bliffve vill. Därs. 21: 162 (1550).
2) arrangera l. ordna (en angelägenhet l. ett mellanhafvande o. d.). At thetta företagna obestond kunde medt lempe tiil friid endrek[t] och rolighett betastat och stillath bliffue. G. I:s reg. 6: 56 (1529). The .. acta .. nu senda några theris fulmyndoga sendningebudh vp til the godhemen j dalana med någhon werff thenna sak anrörandis besynnerliga til at betasta all ting j besta motton. Därs. 7: 301 (1531). (Att I villen) betaste saken emellen honum och for(skrif)ne Målsegender, opå nogre lidelige och dragelige wäger (dvs. på ngt billigt o. drägligt sätt). Därs. 18: 201 (1547).
3) styra om, ställa om, åvägabringa, bringa till stånd. Han .. (har) begärat Ath wij .. wille betasta ther en fördröijelse vthinnan (dvs. ombesörja uppskof med skuldens betalande). G. I:s reg. 7: 199 (1530). Ath kon. mt tiil Dan(mark) will än nw szå forhandle lathe, dhett szame målstadt (dvs. mötesplats) motte på en annen platz betastedt bliffue. Sv:s traktater 4: 486 (1536). Hwar (dvs. om) thet hade warit honom emoot, hade thet wel wordet betastat, at thet icke hade kommit til feyde. O. Petri Kr. 29 (c. 1540); jfr 2. — särsk. i uttr. så betastat (dvs. betasta det), att .., styra om l. ställa om l. uträtta (så mycket), att .. (jfr 1). En god forstondig karl then ther kunde betastedh hoss hans K(ärlighet hertig Magnus af Sachsen-Engern) szå at han finge vette huad hans K(ärlighets) mening haffuer varit. G. I:s reg. 10: 100 (1535). (Att I) så betastett, att huar och en motte khome till thet han haffuer rett till vppå beggie parterne. Därs. 11: 354 (1537).

 

Spalt B 1959 band 4, 1907

Webbansvarig