Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESTRIMMA, v. -ade.
Ordformer
(-strima Spegel, Tammelin)
Etymologi
[af BE- o. STRIMMA; jfr t. bestriemen, uppvisadt bl. i fråga om strimmor som märken efter rapp, samt BESTRÅLA]
(†) kasta (ljus)strimmor på, gifva skimmer åt, göra skimrande. Morgonrodans Lius bestrjmar Trädens Toppar. Spegel Guds verk 185 (1685). Cynthia all Himlens hwalff bestrimmar. Verld. fåf. speg. 39 (c. 1693). De moln hvilka Solen ved sin upgång bestrimar. Tammelin Alm. 1723, s. 34. Auroras fackla denna sky bestrimmar. Stagnelius 2: 371 (c. 1815).

 

Spalt B 1665 band 3, 1906

Webbansvarig