Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESPÄNNA bespän4a, i Sveal. äfv. 032, v.1 -er, -spände, -spänt, -spänd; se för öfr. SPÄNNA. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom d. bespænde sannol. efter t. bespannen; jfr holl. bespannen; se BE- o. SPÄNNA i motsv. bet.]
(numera föga br. Anm. Redan Almqvist (1842) o. Dalin (1850) beteckna verbet ss. obr. utom i p. pf. i bet. II 2) — jfr ANSPÄNNA.
I. anslutande sig till SPÄNNA i bet. sträcka, draga åt, komma att strama.
1) (†) spänna, draga åt, göra stram. Såsom man en Streng på Bogan stundom benner / At han är ganska hård och stundom lööst bespenner. Spegel Guds verk 252 (1685).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt holl. de met tapijt rondom bespannen princekamer] öfverspänna, öfverdraga; spänna en sträng l. strängar o. d. på (ngt); vanl. med prep. med. Taket det var med silfver bespändt. Sv. folkv. 1: 262. Med en fin uppränning de hvar bespänna sin väfstol. Adlerbeth Ov. 135 (1818; lat. intendunt). (Sambyke, ett gr. stränginstrument,) var trekantig, bespänd med fyra, sedan med ända till 20 korta strängar. Palmblad Fornk. 2: 326 (1844). Lönne, som var en mägta rik man, bespände sadelmunderingen på sin häst med silfverkedjor. Widmark Helsingl. 1: 66 (1860). Träramar, bespända med fin förtennt messingstråd. AHB 54: 36 (1871). (†) Bespänna en båge, Nervum arcui aptare. Schultze Ordb. 4737 (c. 1755). — jfr TAGEL-BESPÄND m. fl.
3) (†) (gm spännande) hopklämma l. inklämma. O Jungfrur .., / Som gån mot friare i snörlif hårdt bespända. Kolmodin Qv.-sp. 1: 662 (1732); jfr 1. — [jfr d. et bespændt hjærte] i bild. Migh tyckte mitt hierta thet war bespent j kloffua. Ps. 1572, Een ny wijsa A 5 b; jfr Gyldenhielm Psalt. 409 (c. 1605, 1650) o. Swedberg Sabb.-ro 67 (1705, 1710).
4) (†) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv., bildl.: försedd l. proppad l. laddad (med). Mäd slijke prunk-ohrd mehr, som kallas complementer, / Mått then, som gillia vill, då vara väl bespänter. Lucidor Vitt. 117 (1669).
II. anslutande sig till SPÄNNA i bet. fästa l. fastgöra, i fråga om dragare o. fordon: spänna för, sätta för.
1) (†) med obj. som betecknar dragare. När han (dvs. lappen) wil färdas longt, en Rheen han tå bespenner / För Akkian. Spegel Guds verk 234 (1685). Hästar .. / Bespänd hvar för sin plog. Bellman 2: 115 (1783). (Man förtäljer) att en bespänd häst noga bemärker om något inlägges före afresan i åkdonet. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 2 (1836).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med obj. som betecknar fordon, lass o. d.; i sht i p. pf. med prep. med. Trettijo medh 6 hästar bespänte Wagnar. Beskr. om cerem. v. Rosenhanes audience 1705, s. 3. Jag vill med pantherdjur en Bacchi vagn bespänna. Bellman 2: 42 (1769). Nils Jonssons bespände vagn var i beredskap at köra sakerne til Löttorp. Törngrenska målet 121 (1801). En .. plog, bespänd med ett par hästar. Econ. annal. 1807, dec. s. 31. Ett lass kommer körandes, bespändt med 4 .. oxar. Atterbom FB 263 (1818). Allt lätt fältartilleri bespännes med 6, det tunga med 8 hästar. Decker Taktik 1: 442 (1830). När han (dvs. Åke Tott) med sin präktigt bespända vagn for fram och tillbaka mellan Stockholm och Ekolsund. Fryxell Ber. 6: 414 (1833). En med åtta mulåsnor i spann bespänd vagn. Kræmer Span. 66 (1860). Med hjelp af en korpral och sex konstaplar lyckades det oss att bespänna två vagnar. AB 1900, nr 35, s. 2.(†) Den vapenmålade vagnen, / Af snöglänsande hästar bespänd. Stagnelius 1: 183 (c. 1818). — jfr BOCK-BESPÄND m. fl.

 

Spalt B 1626 band 3, 1906

Webbansvarig