Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESMIDA besmi4da, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -smidde, -smidt, -smidd; se för öfr. SMIDA.
Etymologi
[fsv. besmidha, liksom ä. d. besmide(t) af mnt. besmiden, motsv. t. beschmieden; se BE- o. SMIDA]
i sht i p. pf.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt. o. t.] (föga br.) beslå (se d. o. I 1 a). Ett rum .. / Med ny besmidder dör. Risell Vitt. 479 (c. 1720). Bjelkar .., besmidda med gull. Adlerbeth Æn. 42 (1804, 1811). Lansar med jern besmidda i spetsen. Därs. 330. (De arabiska kvinnorna på torget i Jerusalem) äro merendels smyckade och stundom liksom besmidda med silfverprydnader. Bremer G. verld. 3: 142 (1861). — i bild. (Skalder hafva) besmidt med Guld båd’ Harf och Plogen. I. Biörklund hos Frese And. o. verldsl. dikt. Dedik. 7 (1726). — jfr GULD-, JÄRN-, SILFVER-, STÅL-BESMIDD m. fl.
2) (knappast br.) belägga (se d. o. 7), fjättra. (Jag, Prometeus, sitter här) fängslad .., .. med kedjor besmidd. Palmblad Aischylos 10 (1841, 1845).

 

Spalt B 1590 band 3, 1905

Webbansvarig