Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESKÄRA beʃä4ra l. -ʃæ4-, i Sveal. äfv. 032 (beskä´ra Weste; besch`ära Almqvist), v.2 -skär, -skar, -skuro, -skurit, -skuren; se för öfr. SKÄRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se BESKÄRNING, sbst.2); -ARE (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. beskære af mnt. l. t. bescheren, motsv. holl. bescheren, alla med stark böjning; jfr äfv. t. beschneiden; se BE- o. SKÄRA, v.]
— jfr OBESKUREN.
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. mnt. samt t. beschneiden] (i sht i skriftspr. o. fackspr.) afskära l. afklippa (yttre) delar l. (de yttre) kanterna l. ändarna o. d. af (ngt); jfr BESNIDA 1. När man täcker af dem (dvs. vinrankorna), beskiär man dem temmelig när Wijnstocken. Rålamb 14: 34 (1690); jfr a. Beskära naglarna. Schultze Ordb. 4434 (c. 1755). När man vil damascera på järn, beskär man det med en fil-knif. Miniaturskolan 116 (1784). Beskära dukater. Lindfors (1815). Beskära .. en hästhof. Almqvist (1842). Beskära .. läder, papper, mynt, nygjutna stilar. Dalin (1850). Hvarje dag gick en qvart åt att skrapa, beskära och tillspetsa sex (gås-)pennor. Wetterbergh Selln. 11 (1853). (Glassbröden) beskäras med en skarp knif i båda ändar. Grafström Kond. 161 (1892). (Om spegelglasskifvan) har några fel, skäres den i mindre skifvor, annars beskäras endast kanterna. 2 Uppf. b. 7: 259 (1903). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt t. beschneiden] trädg. afskära l. afklippa kvistar o. grenar på (träd l. buskar l. andra växter för att öka deras afkastning l. gifva dem viss form); putsa, klippa. (dvs. i mars) är godt .. beskära sina Trää. Bondepract. F 3 b (1662). En Örtegårds-Mästare (bör) vara flitig och oförtruten, at i rättan tid vatna växterna, beskära Träen och buskorna. Ahlich XXIX (1722). Löfbrott .. hindrar Trädens växt, lika så väl som starkt beskärande och klippning. Retzius Fl. oec. 151 (1806). Humlestockarne beskäras .. och putsas. Arrhenius Jordbr. 2: 223 (1862). LAHT 1881, s. 35. Cnattingius 15 (1894; se under BESKÄRINGS-SAX). Äfven under allmänna, goda fruktår hafva de med beskurna träd besatta trädgårdarna visat sin öfverlägsenhet. R. Abelin i Landtmannabladet 1904, nr 12, s. 2.
b) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa delar af Sv.) bokb. om afskärandet af de yttre (ojämna) partierna på en boks tre öppna sidor: skära. Beskära en bok. Schultze Ordb. 4434 (c. 1755). Uppf. b. 6: 518 (1875).
c) tekn. afklippa l. afskära ludd på (kläde) l. hår på (ludna skinn) o. d. Magazinet med beskurna och obeskurna kläden. Linné Västg. 121 (1747). Beskära kläde. Dalin (1850). Förr .. beskar man nästan alla bäfverskinn och bearbetade grundhåren till fin filt. Arb. bok 88 (1887).
2) [jfr motsv. anv. i mnt., ä. holl. o. t. samt t. die haare beschneiden] (†) afraka hår l. skägg på (ngn l. ngns hufvud o. d.), raka; äfv. med obj. som betecknar hår l. skägg: afraka. Jahan Skytte .. skämmes .. icke at kalle de Pålnske, med föracht, beskorne Påler. Hert. Carls slakt. D d 3 b (1617). Ty fick han (dvs. vargen) aff idher (dvs. lejonet) en wäldigh stöt, / Aff idhre Pother emellan sin Öron, / Så at the honom hans hätta beskoro .. Han bleff Cronrakat. Fosz 476 (1621). Raka, beskära. Lex. Linc. (1640; under rado). Alle Andelige Persohner (i Siam) .. gå .. uthi slätt guhlt Lärufft Klädde, och med beskurit Håår. Siam 34 (1675). Jempte dette Clericiet .. äro wid förnämste Tempelen (i Siam) .. många gamble Beskorne, uthi hwitt Linnet klädde. Därs. 35.
3) (†) kastrera; jfr BESNIDA 3. Beskära en häst, Eqvum castrare. Sahlstedt (1773).
4) (†) bildl.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt mnt. he wart beschat unde beschoren, holl. de erfenis bescheren, ä. t. dasz du Teutschland so bschoren] (†) kringskära, försvaga. Att Generalaten icke blijffuer directe eller indirecte aff Francesen beschuren. A. Oxenstierna Skr. 1: 556 (1634). Kongl. Maij:tt hade ock fuller tänckt att Danmark skulle tå så wara tillredt och beskurit, att det för sigh sielfft inthet stort skulle kunna uthrätta. RARP 7: 125 (1660). Så är ock nu hans magt beskuren alt omkring. Kolmodin Qv.-sp. 2: 397 (1750). jfr: (Han) förmärker .. nog huru groft du hans pung med din krigaraflöning beskurit. Hagberg Aristophanes Demag. 51 (1834).
b) [jfr motsv. anv. i d. samt t. einem seine hoffnung beschneiden] förtaga, betaga. Dät beskär hånom hans beröm. Schultze Ordb. 4434 (c. 1755). Beskæra en tillfælle: occasionem alicui adimere. Ihre Gl. (1769). Möller (1790).
5) (enst.) utskära, snida. Rikt beskurna dörrar med blankgnidna mässingslås öppnades från förstugan. Heidenstam Karol. 2: 81 (1898).
Ssgr (till 1): (1 b) BESKÄR-BRÄDE03~20. Beskärbräde .. Bräde, hvarpå bokbindare jemnskära arken af en bok, som skall inbindas. Dalin (1850).
(1 b) -HYFVEL~20. skärhyfvel. Weste (1807). Uppf. b. 6: 518 (1875). Snittet behandlas med beskärhyfvel eller beskärmaskin. NF 2: 802 (1877).
-JÄRN~2. garf. skärjärn. En putsknif eller ett beskärjern användes att fullkomligt afputsa skinnen (vid sämskgarfning). AHB 53: 48 (1871).
-KNIF~2. i sht skom. skärknif. Weste (1807). Beskärknif .. till beskärande af sulan. 2 Skom. ordl. (c. 1847).
(1 b) -MASKIN~02. skärmaskin. Uppf. b. 6: 518 (1875). NF 2: 802 (1877).
(1 b) -PRESS~2. skärpress. Beskärpress. Ett verktyg, hvaruti böcker insättas och fastskrufvas vid skärningen. Bokb. ordl. (c. 1847). Uppf. b. 6: 518 (1875).

 

Spalt B 1538 band 3, 1905

Webbansvarig