Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BENRAD, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
Etymologi
[jfr d. benrad, r. o. n.; ordets senare led anses af Falk o. Torp utgå från mnt. grade, fiskben, benknota (t. grat, gräte), som ombildats med anslutning till RAD; jfr sv. dial. radä, djurskelett, ra (Skåne), kropp, ä. d. rad, skelett, dødningrad samt RYGGRAD]
(†) benrangel, skelett. The dödhe menniskiors benradh. Schroderus J. M. kr. 2 (1620). (Vi) sågom benen efter de tu trollen som af Torelden (dvs. blixten) brende voro, 6 alner lång ben radh. Bureus Suml. 86 (1623). Hwem trodde at een man, / .. then här lustigt qwaad, / Skulle warda een Beenraad. Wivallius Dikt. 114 (1641). Möller (1745, under squelette). Florman Anat. 1: 297 (1823). Den nakna eldstad står upp ur mullen, / lik kämpens benrad i ättekullen. Tegnér 1: 81 (1825). jfr Cederschiöld Döda ord 24 (1893).

 

Spalt B 1178 band 3, 1903

Webbansvarig