Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEMÄRKLIG bemær4klig, i Sveal. äfv. 032, adj.; adv. -A (†, Serenius (1734, under signify), Lind (1749)).
Ordformer
(-kelig Guthræus (1641; se under 1), Linnerhjelm 1 Bref 163 (1797) m. fl.; -klig Wexionius Vitt. 406 (1689) osv. -ligit (n.) Swedberg Schibb. 162 (1716))
Etymologi
[liksom d. bemærkelig efter t. bemerklich; jfr MÄRKLIG]
— jfr OBEMÄRKLIG.
1) [jfr ä. d. bemerckelige ord, ord som betyda ngt] (†) till BEMÄRKA 1, om ord l. uttryck: betecknande, rik på betydelse, uttrycksfull, som säger mycket, pregnant. Doch är thet tiänlighare, at tina Barn bekomma sköna, ährbara, bemärkeligha och Christeliga Nampn, än at the medh neesa nästan måste bära vppå sigh sådana ord, som hwarken liufligh liwdh, eller betydhelse haffua. Guthræus Likpred. öfv. Anna Schmidt D 2 a (1641). Elende war fordom exilium (dvs. landsflykt); elendig, som är vr landet … Nu säije wi, fremmande, resande. Är intet så bemerkeligit. Swedberg Schibb. 203 (1716). Ord och ordasätt, som äro gode och mycket bemärkelige. Linder Skörb. 55 (1721). Serenius (1734, under emphasis). De ord, som gifva några ting klarare, tydeligare, omständeligare och vigare tillkänna, uti ett språk, än i ett annat; kallas märkelige eller bemärkelige (voces emphaticæ, significantiores). Hof Skrifs. 22 (1753). Dens. Philos. grunder 7 (1782).
2) till BEMÄRKA 2.
a) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (numera föga br.) möjlig l. lätt att märka l. iakttaga, märkbar, tydlig(t framträdande); i sht i uttr. göra bemärklig, fästa uppmärksamhet(en) på, (tydligt) framhålla. Med den lugna vishetens mod .. trädde (Rosenstein) fram att göra bemärklig skillnaden emellan det alstrande ljuset och det förstörande. H. Järta (1838) hos Rosenstein 1: Föret. XVI. En (af odaliskerna) gjorde hennes (näml. den nya kamratens, den till kvinna förklädde don Juans) pojkfigur bemärklig, / En annan önskade den varit verklig. Strandberg 4: 303 (1857).
b) (†) som förtjänar uppmärksamhet; anmärkningsvärd, beaktansvärd. Wexionius Vitt. 406 (1689). Bemärklig, .. bemerkungswerth, merkwürdig. Möller (1790, 1808). Trakten var merendels jämn utan bemärkelig fägring. Linnerhjelm 1 Bref 163 (1797); jfr a. I Gustaf III:s tid var man .. mån, att vigtiga skrifter höllos utan förvillande tryckfel allmänheten till handa, — bemärkligt i en tid, då biblar och psalmböcker med så förvillande texter spridas. Wieselgren Sv:s sk. litt. 4: 477 (1848).

 

Spalt B 1125 band 3, 1903

Webbansvarig