Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELÄGEN belä4gen, i Sveal. äfv. 032 (belä´-gen Weste; bel`ägän Almqvist), adj. -get; -gne, -gna, (utom i ngra ssgr bl. i bet. 4) -gnare (superl. -gnesta (n. pl.) Nordberg 2: 477 (1740: fierran belägnesta; sannol. att fatta ss. ssg)).
Ordformer
(beläg(h)en Mark. 6: 21 (NT 1526) osv. beleg(h)- Dan. 11: 29 (Bib. 1541), Tegel G. I 2: 130 (1622) m. fl. beläyet (sg. n.) Est. 8: 5 (Bib. 1541; möjl. tryckfel för beläget))
Etymologi
[fsv. beläghin, liksom ä. d. belegen af mnt. belegen, eg. p. pf. af beliggen (jfr BELIGGA); jfr t. belegen samt t. gelegen, äfvensom AFLÄGEN; se BE- o. LÄGEN]
1) om läge i rummet; numera bl. i fråga om fast o. en gång för alla bestämdt läge. — jfr AF-, BORT-, FJÄRR-, HÖG-, HÖGT-, KRING-, NÄR-, NÄST-, OM-, TILL-, VÄL-, ÖDE-BELÄGEN m. fl.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. t. samt nnt. belegen] om ort, byggnad o. vissa andra föremål med gifven fast plats: som ligger (på viss ort l. på visst sätt) l. har ett (så l. så) beskaffadt läge; liggande (ngnstädes osv.); i förb. vara belägen: ligga. Stället är beläget i Småland, midt i skogen, vid en sjö, långt ifrån l. nära staden, är väl, vackert, pittoreskt, ensligt, ödsligt, (o)sundt beläget. En högt belägen stad l. by l. gård. Stockholm är beläget vid Mälarens utlopp i Saltsjön. Landet är beläget inom den tempererade zonen. Gästrummet är beläget på nedre bottnen, åt söder. Ther som thenn gamble Stadenn j förtijden belägenn war. G. I:s reg. 16: 521 (1544). Ett godz udi Södermannelandh i Suartt soken belägitt. Oxenst. brefv. 5: 13 (1612). Hwarest Grafwen är belägen. Kyrkol. 19: 19 (1686). Echinadiske Öarna .. äre belägne geent emot inloppet af Floden Acarnanus. Ehrenadler Tel. 821 (1723). Et .. land, hvars Hufvud-stad är belägen 59 gr. 34. min. under polens högd. Dalin Arg. 1: 182 (1733, 1754). St. Clarä Kloster beläget uppå Stockholms Norre-Malm. Celsius G. I 404 (1746, 1792). Huset var beläget vid stora torget. Cederborgh UvT 2: 31 (1809). Det är ett hus som säljs, rätt vackert, temligt stort, / Och öfvermåttan väl beläget. Leopold 1: 427 (1814). En nära belägen cypressskog. Stagnelius 1: 7 (1817). Den tidens fängelser hade flere innom hvarandra belägna rum, af hvilka det innersta utsågs för dem, som skulle strängast förvaras. Ödmann Str. förs. 4: 116 (1822). Afsides, långt hän belägen / är oväns gård, om äfven han står vid vägen. Tegnér 1: 11 (1825). Ej ofvan jord är en borg belägen, / Som eder tryggar, I vandringsmän! Wallin Vitt. 1: 48 (1839). Beckenried, romantiskt beläget nedanför Seelisberg. Oscar II Skr. 3: 258 (1863, 1888). Sämre utrustade eller illa belägna järnverk. Forssell Stud. 2: 385 (1888). Elden .. fattade i .. (kyrkans) klockstapel, belägen nordost om koret. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 109 (1901). jfr: Epther szamme waar Stadth nyelödesiö saa ganscha wel beleghen war for menighe riichit. G. I:s reg. 3: 90 (1526). — (numera mindre br.) Någet fänster som war högt vp på muren belägit. Svart G. I 65 (1561). — särsk.
α) (†) i förb. vidt belägen, vidsträckt; jfr VID-, VIDT-BELÄGEN. Är församl(ingen) widt belägen, at icke alla hinna til at fullgiöra sin skyldighet (mot de fattiga) .. i rättan tid. Rääf Ydre 3: 334 (i handl. fr. 1749).
β) geom. Denna linie (måste) vara vertical och kroppens tyngdpunkt belägen uti den. Ekelund Fys. 1: 90 (1838). Äro de bägge polygonerna trianglar, igenkännas de lika belägna sidorna lättast derpå, att de stå emot lika stora vinklar. Mellberg Bergroth 37 (1885). — jfr LIK-BELÄGEN.
b) (†) oeg. om personer: bosatt l. boende (ngnstädes) (jfr 2 slutet). Theres egne landtboor huarst oc helst the her j riichit ære belegna. G. I:s reg. 3: 86 (1526). Theras i Stockholms lähn belägne Frälsebönder. 2 RARP 3: 56 (1723). Hallenberg Hist. 3: 360 (1793). Närmast belägna krigsskådeplatsen hade de (dvs. Smålands inbyggare) äfven den drygaste känning af kriget. Strinnholm Vas. 3: 382 (1823). Våra längst bort belägne Nordsvenskar. Atterbom Minnest. 1: 137 (1847). jfr: Persianerna och oss, som liggia så widt belägne (dvs. bo så aflägset) ifrån hwar andra. Rudbeck Atl. 3: 162 (1698).
c) (†) i fråga om mera tillfällig(t) vistelseort l. kvarter: liggande, förlagd. Then Romerske skepsflåttan .. war tå beläghen widh Stadhen Cenchreis. Schroderus Liv. 438 (1626). Om the .. skulle blifwa ther qware belägne. Därs. 596. Den därinne (dvs. i Krakov) belägne Soldatesquen (är) .. affmarcherat. N. Av. 22 Nov. 1655, nr 1.
2) [jfr LIGGA (under), UNDERLIGGANDE] (†) hörande l. lydande (under). Nora gard .. med the andre godz ther vnder belægne ære. G. I:s reg. 1: 288 (1524). Her Trudt Vlffstandz Huszfrwes godz och egendom, vnder Sweriges Crone beleget. Tegel G. I 2: 53 (1622). jfr: (Unnaryd) hwar till Gältoffta med dess Capell skal wara belägit (dvs. utgöra annex). Växiö domk. akt. 1688, nr 739. — oeg. om personer (jfr 1 b). The Tatare som vnder Storfursten äre belägne. Petreius Beskr. 1: 87 (1614). The landbönder som på een mijl när under Sätegårderne belägne äre. Schmedeman Just. 178 (1617); jfr 1 b.
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) (så l. så) ställd l. beskaffad; jfr BELEGAD 2. Huru al tingh kwnne wara belegin paa baadhe sider. G. I:s reg. 1: 137 (1523). Oss .. tycker ganscha illa wara (att du är sjuk) begærendis ghernna ath tw wille scriffua oss tiil hure medh tiigh belegit ær. Därs. 3: 268 (1526). Huru då om (dvs. med) alles edre saker och vällfärdh beläget var. RA 1: 338 (1544).
4) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] (†) läglig, lämplig, passande; jfr BELÄGLIG 4. Thå nw kom en beläghen dagh. Mark. 6: 19 (NT 1526). Tijdt och städt (dvs. tid o. ställe) som begge partter belegne ære (att hålla möte). G. I:s reg. 4: 381 (1527). Om Konungenom teckes .. och thet så wore Konungenom beläyet .. så scriffue man. Est. 8: 5 (Bib. 1541). Konungen war nu så bekymbrat, att honom ingelunde war belägedt .. någet .. företage. Svart G. I 5 (1561). Sedhan skal Kyrkiotienaren hålla predican .. och handla någhor materia (dvs. behandla något ämne) som lydher om Syndaboot, eller hwadh ellies är belägit. L. Petri Kyrkoord. 42 b (1571). Bisperna .. skola .. en gång om året, när them är best belägit, visitera vthi Biscops stichten. Därs. 76 a. Upå en belägen ort. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 46 (1629). Falla beläget, (lat.) Opportunum accidere. Schultze Ordb. 2590 (c. 1755). Orten kunde ikke vara oss belägnare. Därs. — jfr OBELÄGEN.
Anm. till 4. Denna anv. var föråldrad redan för Spegel, som återgifver ordet med BELÄGLIG o. BEKVÄMLIG; jfr Gl. 41 (1712).

 

Spalt B 1060 band 3, 1903

Webbansvarig