| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELEFNING, f.
(†) vbalsbst. till BELEFVA, v.2
1) till BELEFVA, v.2 1. — särsk. konkretare: beviljad skatt l. gärd, bevillning. Att samma wälwillige belefningh icke så hastigt kan vttgå eller jnsamblas. RARP 3: 84 (1638).
2) till BELEFVA, v.2 2; konkretare: beslut; bestämmelse. Then Skadha Söffuerin Norby, öffuer Recessens Beleeffning giort haffuer. G. I:s reg. 5: 129 (1528). Icke tilstedhia at emoth thetta wår bodh och beleffning handlat warder. Därs. 8: 130 (1532).
Spalt B 1035 band 3, 1903