Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHJÄLPA bejäl4pa l. 032 (behje´lpa Weste; bej`ällpa Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. HJÄLPA. vbalsbst. -NING (se d. o.); jfr BEHJÄLP.
Etymologi
[fsv. behiälpa, liksom d. behjælpe efter mnt. behelpen; jfr holl. behelpen, t. behelfen; se BE- o. HJÄLPA]
— jfr BIBEHJÄLPA.
1) (†) tr.: hjälpa. Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.).
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. ä. t.] hjälpa, vara till hjälp, vara behjälplig, bistå, understödja. Wele wij .. them som nagher clagemall haffue oppå there tilbörlighe retthis besöchningh (dvs. ansökan om rättvisa) behielpe. G. I:s reg. 1: 84 (1523). RA 1: 85 (1527). Hwadh Rostiänstzhollandet widkommer, .. begäre (prästerna) .., att dee medh gewähr (dvs. vapen) af högha Öfwerheeten nådigst måtte blifwa behiulpne. RARP 6: 276 (1656). (Bruden var vid klädseln) endast behjelpt af sin vanliga lilla-Stina. Knorring Förhoppn. 3: 382 (1843).
b) [jfr mnt. des behalp eme sin volk] hjälpa l. förhjälpa (ngn till ngt). Dett Edhers Högh Ehrewyrdigheeter .. behagadhe behielpa oss till eet gunstigit wthslagh. Växiö domk. akt. 1679, nr 68.
c) gagna, tillgodose, upphjälpa. Att där igenom (dvs. gm sådana manufakturers inrättande) kunna beneficera och behjelpa wårt .. k(ära) Fäderneslandh. Bidr. t. Söderm. ä. kulturhist. 8: 7 (cit. fr. 1654). Utaf hvilka bägge delar (dvs. ystningsost o. mesost) hushållet mycket behjelpes. Linné Ungd. 2: 245 (1734); jfr a.
d) närmande sig bet.: underhålla, nära. Wij (hafva) ingen fodring .. her vppe j landet ther wii wåra hestar med i thetta åår behielpe kunne. G. I:s reg. 7: 180 (1530).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (†; se dock a) refl.: hjälpa sig, reda sig; ofta med prep. med. Thå huar giorde sijn vrskylding ther han sig medt behiälpa ville. G. I:s reg. 5: 135 (1528). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (numera föga br.) hjälpa sig (fram), taga sig fram, draga sig fram, reda sig, bärga sig; jfr BEGÅ II 1; i sht med bibegreppet: i brist på bättre l. nätt o. jämnt l. nödtorftigt; stundom närmande sig bet. nöja sig (med). G. I:s reg. 1: 209 (1524). Bleeff sådana dyyr tijdh i landet, at folket icke kunde behielpa sich. O. Petri Kr. 33 (c. 1540). (Vid ryske storfurstens gästabud) måste altijdh twå oc twå behielpa sigh medh en knijff och een skedh. Petreius Beskr. 3: 24 (1615). Nu måste vij oss behielpe sosom vij kunne. Oxenst. brefv. 5: 260 (1623). När Luften är så Warm at .. man i tunna Kläder / Kan wäl behielpa sig. Spegel Guds verk 256 (1685). Sahlstedt (1773). Behjelpa sig med litet. Weste (1807). De få, som .. (icke nöjde sig med gm tradition fortplantade huskurer o. d.), fingo .. behjelpa sig med den ”nyttiga Läkarebok”, som en doktor Bengt Olsson hade låtit trycka 1578. Atterbom Minnest. 1: 10 (1847). Om det icke fins, så får man väl behjelpa sig utan. Dalin (1850). (†) Thå .. (skeppsbåten) intaghen war bwdho the til ath behielpa sigh förbindandes skepet. Apg. 27: 17 (NT 1526; Bib. 1541: brukadhe hielper, öfv. 1883: använde .. nödhjelpsmedel, gr. βοηϑείαις ἐχρῶντο). Hertig Albrecht .., huilken sigh härtill uthi armodh behulpidh hafver. G. Horn i Oxenst. brefv. 8: 283 (1635).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. holl.] uppehålla l. underhålla l. lifnära sig (med), hafva sitt (nödtorftiga) uppehälle l. sin näring (af), draga l. slå sig fram (med). Thet är bätre at man achtar sijn sytzlo ther han sigh medh behielper, än at han tagher sigh mykit före, och ther medh en tiggiare warder. Syr. 10: 30 (Bib. 1541; Luther: gedeiet). Om Sommaren behielper han (dvs. vargen) sigh medh Skogzdiur, och the tamda som vthi Skogen .. wancka. I. Erici 1: 15 (c. 1640); jfr a. Een stoor deel Folck .. the ther medh Månglerij och Bårgerligh näring sigh behielpa. Bergsbr. B 1 b (1649). Gudlöst folk behiälpa sig med rövande åkk stiälande, (lat.) impii vivunt rapto. Schultze Ordb. 1895 (c. 1755).
c) (kunna) reda sig l. gå i land (med). Jagh .. (som) medh sodana solenniteter och ceremonier migh inte väll vett att behielpa. G. Horn i Oxenst. brefv. 8: 197 (1648).
d) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. ä. t.] närmande sig bet.: begagna l. betjäna sig (af). Hwad wil jag behielpa mig med fremmande förfarenheter, när jag det sielf med mina ögon sedt? Hiärne 2 Anl. 82 (1702). Så tidt med lustigt skämt han ville yttra sig, / Behalp han sig med ord dem nys han låhnt hos mig. Düben Boileaus bref 43 (”34”) (1722). At Armen var af, är ogrundat, emedan .. han sig med båda Armarna behjelpa kunde. Törngrenska målet 305 (1802).
3) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektiv anv. jfr: Behulpen, se Belåten. Weste (1807).
a) [jfr fsv. beholpen, ä. d. behulpen, ä. holl. beholpen i motsv. anv. samt ä. t. was ist mir damit beholfen?] med prep. med: hjälpt med, (be)tjänt med, som har (tillräckligt) gagn af; belåten med. Hwadh hadhe S. Staffan waret ther medh beholpen, om han än tiyo eller tiwghu åår lenger hade leffuat? L. Petri 3 Post. 19 b (1555). RARP 3: 67 (1638). Han kan inthet begå sigh eller wara behulpen medh såå ringa Legenheet. Växiö domk. akt. 1677, nr 327. Jag är ej behjelpt eller behulpen thermed. Lind (1749). Möller (1790).
b) (väl) behulpen, som reder sig (väl) l. står sig (godt); (väl)bärgad, burgen. Hoo ther malmbergh finner ther rikedh kan till förkoffringh komma han och hanss barn skall swadana fördeel vthj nyutha ath han och the skule væll behulpne varda. G. I:s reg. 1: 154 (1523). The .. skole bliffwe behulpne karler. Därs. 10: 306 (1535). Han är temligen behulpen. Almqvist (1842; betecknadt ss. föråldradt och på utgående). jfr: Ridderskapet och Almogen .. wore lithet behulpne om the förderffuade hwar annan. Tegel G. I 2: 162 (1622).

 

Spalt B 860 band 3, 1902

Webbansvarig