Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEGYCKLA bejyk4la, i Sveal. äfv. 032, v. -ade.
Etymologi
[efter mönstret af BEGRINA, BESPOTTA o. d. bildadt af BE- o. GYCKLA l. GYCKEL]
(föga br.) begabba, bespotta, förlöjliga. Estlander Konsth. 15 (1867). V. v. Heidenstam i Ord o. bild 1896, s. 148, 152. När de tröttna att lofprisa, begynna de stena och begyckla dig (dvs. K. XII) och peka finger åt din tunga huggvärja. Dens. Karol. 2: 168 (1898).

 

Spalt B 777 band 3, 1901

Webbansvarig