Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFOGANDE befω4gande, i Sveal. äfv. 0302, n.; best. -et; pl. (föga br.) -en (Geijer I. 6: 403 (1844), Claëson 1: 101 (1857)).
(i skriftspr., mindre br.) vbalsbst. till BEFOGA, v.2 — (föga br.) konkretare: befogenhet, rättighet, behörighet. Hvarken dess (dvs. representationens) befoganden eller förhållanden till kronan voro bestämda. Geijer I. 6: 403 (1844). Öhrlander o. Leffler (1852).

 

Spalt B 651 band 3, 1901

Webbansvarig