Publicerad 1900   Lämna synpunkter
BAS ba4s, sbst.1, r. (l. m.); best. -en; pl. -er ba3ser2 l. 40; l. (hufvudsakligen i bet. 1) BASIS ba4sis (ba´sis Weste), r. (f. Lindfors (1815), Dalin (1850), G. Dalin (1871) m. fl.; m. Weste (1807)); best. =. Anm. I ä. tid bibehölls den lat. ack. basin, t. ex. Linné Sk. 208, 209 (1751).
Etymologi
[jfr d. basis, t. o. eng. base, basis, fr. base, lat. basis, af gr. βάσις, steg, gång, det hvarpå man står l. går osv., af βαίνειν, gå]
Anm. Ordet, hvars alla anv. äro utvecklade redan på utländsk botten, tillhör i sv. hufvudsakligen det fackmässiga o. det vetenskapligt utbildade spr.
1) om den lägsta delen af ett föremål l. om den del af ett föremål hvarpå det hvilar l. kan föreställas hvila l. om ngt under detsamma hvaraf det uppbäres l. kan tänkas vara uppburet: undre del, fot; grund, grundval, underlag; äfv. bildl.; stundom: grundplan (jfr 3). Diaphragma .. är basis för bröstet och tillika ett snedt hvalf öfver buken. Westerdahl Häls. 70 (1768). (Tornets) lutning öfver des basis är 15 Londinske fot. Björnståhl Resa 1: 415 (1772; om tornet i Pisa). Thorild är en korkkägla med bly i basen. S. G. Harlingson (1793) hos Ljunggren SVH 2: 102; jfr 3. Från snäckans öfversta spets till hennes sista vindning eller bas. Thorell Zool. 2: 297 (1865). Det är .. först omkring en fot under alunskifferlagrets bas, som den vanliga Fucoidsandstenen upphör. Linnarsson Vg. cambr. 55 (1869). Äggets tjockända kallas dess bas. Kinberg Sneda fogelägg 1 (1879). (Älfven) hade underminerat basen på flera (is-)pyramider, så att de hotade att .. störta öfver ända. Hedin Gm Asien 1: 199 (1898); jfr 3. Skiffern träder i dagen endast vid bergssidornas bas, där den eroderats fram af högvattnet. Därs. 2: 257. — särsk.
a) bildl.: grund, grundval. Denna tro .. på det gudomliga är just den sköna konstens basis. Höijer S. skr. 3: 331 (c. 1810). Den sanna älskvärdheten i umgänge hvilar på sedlighetens basis. B. E. Malmström 7: 400 (1845). Hela vår historiska utveckling och vårt samfundslif äro byggda på en bred bas och en trygg grund. Oscar II Skr. 6: 79 (1880, 1895). Ekonomisk basis. Kaufmann Frankrike 106 (1883). Hans undersökning har .. stält denna uppfattning klarare, gifvit den en vetenskaplig bas. VL 1893, nr 270, s. 2. Nu har centern (i tyska riksdagen) funnit en ny basis för kompromiss. SDS 1900, nr 100, s. 3. — särsk. i uttr.
α) på basis (stundom basen) af (ngt), på grundval af. Inleda underhandlingar på basis af status quo. (Eriksvisan) författades .. omkring 1453 .. på basis af den då nyss nedskrifna prosaiska krönikan. Schück Sv. lit.-hist. 1: 120 (1885). På basen af observation. Anderson i 3 SAH 7: 256 (1892).
β) vara l. utgöra basen l. basis för (ngt) o. d. Folklig sjelfverksamhet i .. (allmänna) angelägenheter utgör basen för (Wilh. v.) Humboldts författningsförslag. Bolin Eur. 2: 353 (1871). — (mindre br.) med prep. af l. till. Läran om de 5 regulära kropparne, tillades Pythagoras af hans disciplar, och föregafs vara basen till hans nummersystemer. Ehrenheim Fys. 116 (1822). Grundsatserna utgöra basen och den vigtigaste beståndsdelen af ett vetenskapligt system. Lindblom Log. 296 (1836). (†) Handeln i norden giör (dvs. utgör) basis af deras (dvs. engelsmännens) öfriga commerce. Höpken 2: 140 (1749). Att dess Memorial i hela sin vidd måtte tjena till basis af Höglofl. Ridderskapet och Adelns underdåniga föreställning. P. Lilljehorn i Ad. prot. 1789, s. 50.
b) byggn. på särsk. sätt formad(t) undre del l. underlag.
α) fot (å pelare, kolonn o. d.). Bergklint Sam. 1: 196 (1781, 1794). Pelarne kolonnerne pilastrarne och halfkolonnerne .. ha Attiska baser. Brunius Metr. 41 (1836, 1854). Kolonnen består af tre delar, fot eller bas, skaft och kapitäl. Hildebrand Kyrkl. k. 12 (1875). Den doriska kolonnen har vanligen ingen fot (bas). Wrangel Konststil. 9 (1897). — jfr KOLONN-, PELAR-BAS.
β) postament, piedestal. Obelisken på S. Petri-Platsen (i Rom) .. bär nu .. på sin basis .. (en latinsk) inskrift. Atterbom Minnen 512 (1818). Några insk(r)ifter på baser af stoder. Lysander Rom. litt. 117 (1858). Rydberg Rom. d. 205 (1882).
γ) sockel. (Piedestalen) bygges .. i afsatts på ett skickte hårda stenar som kallas Bas eller Sockel. Stål Byggn. 2: 45 (1834).
c) gymn. grundplan; jfr 3. Fötternas olika ställningar och afstånd förändra kroppens bas. Ling Regl. 16 (1836). Antagande den gymnastiska grundställningen — lodrät ställning med slutna ben på rätvinklig bas — till utgångsställning. Nyblæus Fäktl. 20 (1876).
2) naturv., geogr. i fråga om föremål som sammanhänger med ett annat (större): fästpunkt, utgångspunkt, fäste; ofta om konventionellt antagen utgångspunkt l. utgångslinje för en beskrifning af ett naturföremål, stundom motsatt spets, stundom motsatt öfre del. Bas .. (kallas) den ändan, hvarmed en del är infogad i en kropp, eller en annan del. Marklin 8 (1818). Bas .. (kallas) den sidan af musslan, hvarest ett läderlikt band förenar begge hvalfven, eller skalen med hvarandra. Dens. 330. Fjell-Mjölktisteln .. (har) nästan glatta blad, med pillikt omfattande bas. Wahlberg Foderv. 275 (1835). Luktnervernas bas. Thorell Zool. 2: 69 (1861). Vid .. halföns bas eller landfäste. Bovallius Resa 164 (1887). Bröstfenorna (hos vikhvalen) äro hvita, med svart bas och spets. V. Leche i NF 17: 961 (1893). — jfr BASAL.
3) geom. om linje af plan figur l. om yta af solid figur på hvilken figuren hvilar l. anses hvila: grundlinje; grundplan, grundyta (jfr 1). Strömer Eucl. I. 1: 11 (1744). Om man .. först multiplicerar högden med Basen, samt därpå slår Producten midt i tu, så får man desse Trianglars innehåll. Bergklint M. sam. 2: 437 (1792). Består sectorns bas af ett oändeligt stort antal oändeligt små sidor, så reduceras sectorns bas till en cirkelbåge. Ekelund Mek. 101 (1838). Strålen brytes från prismans brytande kant och åt hennes bas. Fock Fys. 299 (1854, 1859). I en triangel kan hvilken som helst bland sidorna .. betraktas som bas eller grundlinie. Mellberg Bergroth 38 (1885). — särsk. landtmät. utstakad linje med hvars tillhjälp föremåls afstånd l. läge medelst triangelmätning bestämmes, baslinje. Alreik Landtm. 82 (1843). Det vanliga sättet att erhålla distansen till ett ej åtkomligt föremål, är att från ändpunkterna af en uppmätt bas mäta de båda vinklarne, och med dessa tre storheter bekanta kan triangeln lösas. J. O. Andersson i Tekn. tidn. 1871, s. 289. 2 mm. fel på en vanlig geodetisk bas om 3 à 4 km. i längd. E. Jäderin i NF 5: 1051 (1882).
4) om det viktigaste elementet i ngn blandning l. sammansättning: grundbeståndsdel.
a) (mindre br.) i allm. Medelsalter äro af två slag, nemligen egande antingen alkaliskt salt til basis, eller ock alkalisk jord. Scheffer Chem. förel. 63 (c. 1750); jfr b. Det chaotiska urämnet samlade sig (enl. filosofen Anaxagoras) först i små particlar (homoiomerier), oupplösliga, oförstörliga baser till de särskilda kropparne. Ehrenheim Fys. 31 (1822). (Hyn hos malajerna är) ljusgulbrun, men utan den tillsats af rödt, som utgör basen för kopparfärgen. Palmblad Handb. i geogr. 1: 163 (1826). Till sammanfogning af vattenledningsrör af gjutjern, lämpar sig ett kitt, hvars bas bäst utgöres af cement och olja. Tekn. tidskr. 1872, s. 241. abstraktare. (Albanesiskan) är ett blandspråk med den gamla illyriskan .. till bas. Kock Spr. förändr. 15 (1896). — jfr: (†) En bergart .., som är dessa ädla Stenars (dvs. diamanternas) basis eller moder. Cronstedt Min. 41 (1758).
b) [benämningen beroende på att kroppen i fråga betraktades ss. det väsentliga elementet i blandningen; jfr det första ex. under a] kem. positiv oxid (hydrat l. anhydrid; den senare förr tänkt ss. jämte en syra ingående i ett salt); jfr BAS-ANHYDRID, -HYDRAT. Sparrman Fourcroy 137 (1795). Stundom förenas en syra med tvenne baser, och någon gång en basis med tvenne syror. Berzelius Kemi 1: 603 (1808, 1817). Kiselsyra .. agerar icke såsom bas i likhet med de verkliga jordarterne, utan den ingår tvertom föreningar med baser. Lundequist Landtbr. 11 (1855). De organiska baserna bilda en klass af ämnen, hvilka, liksom ammoniaken, kunna under närvaro af vatten förenas med syror och gifva salter. Uppf. b. 5: 13 (1874). En ensyrig bas. P. T. Cleve i NF 2: 32 (1876). De frätande kropparne af senare slaget (dvs. med lutaktig smak) benämnas .. dels alkalier, dels med ett vidsträcktare namn baser. Rosenberg Oorg. kemi 94 (1888). Starka baser. S. Jolin i NF 19: 147 (1895). — jfr ALUN-, AMMONIAK-, AMMONIUM-, KÖTT-, SALT-, SVAFVEL-, VÄXT-, ÄTTIKS-BAS m. fl.
c) [jfr t. base, lat. basis] språkv. enklaste bildningselement (till en grupp af besläktade ord); rot. Enstafvig, tvåstafvig bas. Suffixen -āx, -āxn fogades till en på m slutande bas. Ljungstedt Anm. t. st. pret. i germ. spr. 41 (1887). — jfr BILDNINGS-, NOMINAL-, VERBAL-BAS.
5) om det hvarifrån ngn utgår vid utförandet af en handling, en beräkning osv.
a) mil. operationsbas. Det är alldeles likgilltigt hvartåt den (dvs. hären) har sin front, hvar den har sin bas, allenast denne sednare är väl försedd och skyddad. Lefrén Förel. 3: 104 (1817). Basis betyder .. i strategien en landsträcka, som genom sina fästningar är i det stånd, att den icke kan angripas, och från hvilken en krigshärs operationer utgå. Conv.-lex. (1831). PT 1900, nr 65 A, s. 3. jfr ANFALLS-, MELLAN-, OPERATIONS-BAS. — jfr: Petersburger-traktaten kunde naturligtvis icke vara något annat än basen för en diplomatisk operationsplan af vidtutseende art. Forssell i 3 SAH 3: 180 (1888); jfr 1 a β.
b) [efter eng. base] idrott. om de i s. k. basboll på spelplanen utmärkta fyra målen, omkring o. mellan hvilka vissa af deltagarna i spelet hafva att springa. Balck i Idr. 1: 176 (1886).
c) i sht mat. tal som tages till utgångspunkt för ett talsystem, för en serie beräkningar o. d.; särsk. om det tal i ett logaritmsystem hvars exponenter logaritmerna äro. Björling Alg. 2: 138 (1849). 10 är .. basen i vårt .. talsystem. NF 15: 1345 (1891). Tabellernas baser. Örström Sexualproport. 47 (1899; om det första talet i hvarje tabell).
Ssgr (med afs. på de till 2 hörande jfr BASAL): A: (4 b) BAS-ANHYDRID3~002. positiv anhydrid; enl. ä. åskådning: vattenfri bas. Då .. bas-anhydriderna .. med syrehydrater kunna bilda salter, har man sedan gammalt låtit den korta benämningen bas beteckna äfven bas-anhydrid. Rosenberg Oorg. kemi 162 (1888).
(3 slutet) -APPARAT~002. apparat för uppmätande af baser. E. Jäderin i Öfvers. af VetAFörh. 1879, 9: 103. Bessels och Struwes basapparater .. äro de finaste instrumenten för (längdmätning). Dens. i NF 5: 1051 (1882).
(4 b) -BILDANDE~200, adj. om element l. organisk radikal som bildar baser; motsatt SYRE-BILDANDE; jfr KLOR-LIK. Rosenberg Oorg. kemi 113 (1888).
(5 b) -BOLL~2. [efter eng. baseball] ett slags (amerikanskt) bollspel. Balck i Idr. 1: 176 (1886).
(2) -BRÄDD~2. zool. (Näbb) Med rundad basbrädd. Marklin 197 (1818).
(4 b) -HYDRAT~02. positivt hydrat; enl. ä. åskådning: vattenhaltig bas. Rosenberg Oorg. kemi 163 (1888).
(2) -KNÖL~2. Den yttersta (tån, som är) kortare(,) räcker med sin klospets nära den följandes basknöl. Nilsson Fauna 1: 333 (1847).
(3 slutet) -LINJE~20. Turner 20 (1831). Baslinier, Baser kallas .. de å jemn och horisontel mark utstakade .. linier, hvarifrån man .. bestämmer föremålens läge på kartan. Alreik Landtm. 82 (1843). Båda parallelogrammerna (tänkas) ligga i samma plan, på samma sida om den gemensamma baslinien. Mellberg Bergroth 134 (1885).
(3 slutet) -MÄTNING~20. SFS 1834, nr 40, s. 8. Professorn vid Generalstaben åligger att förrätta basmätningar och vinkelobservationer vid triangelmätningar af första ordningen. Därs. 1894, nr 106, s. 4.
(3 slutet) -MÄTNINGS-APPARAT—00~102. Schulthess (1885). Jäderinska basmätningsapparaten. SDS 1897, nr 564, s. 2.
(3 slutet) -MÄTNINGS-INSTRUMENT—00~102. Schulthess (1885).
(1, 3) -PLAN~2. plan som bildar bas. Tyngdpunkten till hela pyramiden (måste) ligga uti ett plan, som är parallelt med basplanet. Ekelund Fys. 1: 112 (1838). Justeringen (af järnvikter) kan ske medelst affilning å basplanet. SFS 1879, Bih. nr 46, s. 6.
(jfr 3) -PUNKT~2. (föga br.) geom. jfr B. E. Jäderin i Öfvers. af VetAFörh. 1879, 9: 104.
(4 b) -RADIKAL~002. positiv radikal; kropp som i förening med syre bildar en bas. Blomstrand Berlin Oorg. kemi 83 (1870).
(1) -SKRUF~2. artill. i vissa nedslagsrörs bas fästad skruf. Underv. f. artill. 130 (1895).
(2) -SVALGMUSKEL~120. (föga br.) anat. muskel som går från ändan af tungbenet till öfre delen af matstrupen. Schützercrantz Walter Myol. handb. 77 (1801). Deleen (1814, under basiopharyngien).
(3) -VINKEL ~20. vinkel vid basen (i en triangel). Björling Alg. 1: 163 (1861). Hvardera basvinkeln .. i en likbent triangel .. är komplement till halfva spetsvinkeln. Mellberg Bergroth 42 (1885).
(jfr 3) -VÄG~2. skogsv. hufvudväg (gm skogstrakt, för utforsling af skogsprodukter). Skogvakt. 1894, s. 27. Öfver den oländiga marken släpas stockarna fram till den jämna, glatta hufvudvägen (basvägen), på hvilken man sedan kör timret i stora lass ned till vattendraget. Läseb. f. folksk. 278 (1890). Uppf. b. 4: 395 (1899).
B: (3) BASIS-FÄRG30~2. miner. Färgen hos det ljus, som vibrerar vinkelrätt mot hufvudaxeln hos enaxiga mineralier, kallas basisfärg. Hj. Sjögren Min. 50 (1880).
(1 a, 5 c) -PRIS~2. grundpris, utgångspris. Exportörerna fordra nu ett basispris af £ 7 5 s. GHT 1896, nr 267 A, s. 3.
(jfr 3) -PUNKT ~2. [jfr t. basispunkt] fast skärningspunkt (mellan kurvor i vissa system, s. k. knippen). Björling Plan geom. 208 (1896). jfr A.

 

Spalt B 452 band 3, 1900

Webbansvarig