Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BARFÖTT, adj.
Etymologi
[fsv. barfötter, motsv. sv. dial. barfötter, ä. d. barfødt, nor. berrføtt, isl. berfættr; se för öfr. BAR, adj., o, FOT]
(†) barfota.
a) = BARFOTA a. Han gick barfött. 2 Sam. 15: 30 (Bib. 1541; öfv. 1896: barfota). Barhufutt och barfött / Thå förde the henne af dör. Polit. vis. 61 (c. 1600). Brasck Ap. g. L 4 a (1648). Han .. hade (ej) på sig mer än en gammal sönderrifven säck, hvarmed han barfött måste vandra Flandern igenom. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 176. C. P. Blomberg hos Björnståhl Resa 6: 53 (1778).
b) = BARFOTAD c. Hans nampn skal heta j Israel, Thens barföttes hws. 5 Mos. 25: 10 (Bib. 1541). Konungen j Assyrien (skall) .. förderffua Ethiopien bådhe vnga och gamla, nakotta och baarfötta. Jes. 20: 4 (Därs.).

 

Spalt B 319 band 2, 1899

Webbansvarig