| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANNLYSA ban3~ly2sa (ba`nnlysa Weste), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); se för öfr. BANN o. LYSA.
1) [jfr motsv. anv. i d.] till BANN 1 a: förklara i (kyrkans) bann, lysa (kyrkans) bann öfver, lysa i bann; jfr BANNA, v. I 1, BANN-LÄGGA, BANNSÄTTA 1. I (dvs. biskop Brask) .. haffue honum oc henne latit .. banlyyse vdower alt edert stikt. G. I:s reg. 4: 54 (1527). Erchebispen hade inghen macht at noghon banlysa. Ty han war sielff en bansman. O. Petri Kr. 246 (c. 1540). (Prästerna) är .. befalt .. så wel banlysa som afflösa. KOF 1: 251 (1575). The Ewangeliske moste låta sigh offentligen försmäda .. åhrligen Bannlysa och förbanna. N. Av. 17 Juli 1656, s. B 3 b. Samariterne (ansågos) af Judarne såsom bannlyste och utom alt hopp om salighet. Möller Kyrkoh. 55 (1774); jfr BANN 1 a slutet. Bannlysa .. är att utesluta en uppenbart obotfärdig syndare ifrån Herrans Nattvard. Lindblom Kat. nr 343 (1811). Bannlyste och biltoge .. fingo ej uti kyrkogård begrafvas. Nordström Samh. 2: 370 (1840). Fehr Underv. 290 (1894). — särsk.
a) med afs. på ort l. område: belägga med interdikt. Predikarbröderna .. berättigades att uppehålla sig på bannlysta orter. Strinnholm Hist. 4: 337 (1852).
b) vid straff af bannlysning förbjuda. Dalin Arg. 2: 70 (1734, 1754). Det ena kätteriet efter det andra .. skulle bandlysas. Dens. Mont. 186 (1755). Förbudna och banlysta böcker. Björnståhl Resa 1: 75 (1770). Rydberg Vap. 214 (1891).
2) (numera föga br.) till BANN 1 b: förklara fredlös, (lands)förvisa; jfr BANNISERA. Phrygius Him. lif 48 (1615). Bannitus .. Förwijst, Biltogh giord, bannlyst. Lex. Linc. (1640). Är det du (dvs. Argus), sade han (dvs. Sveriges lag), som så många äro onda på och önska, at jag måtte bandlysa. Dalin Arg. 1: 112 (1733, 1754). (Grekerna) älska och fördöma, lyda och banlysa samma Män, ofta utan annan orsak, än at de trötna höra deras beröm. C. F. Scheffer Præs. i VetA 1772, s. 6. Kungen, / som bannlyst mig, / ej just från sig, / men från sitt rike. Tegnér 1: 92 (1825). Konungen .. bannlyste Raskargod öfver hela sitt rike. Sv. folks. 27 (1844). Bremer G. verld. 6: 74 (1862).
a) [jfr motsv. anv. i d.] med afs. på sak; stundom: utdöma, förbjuda. Den Grekiska Vishets Nymfen stälde alt i ordning, bannlyste oreda och förvillelse. Sahlstedt Crit. saml. 50 (1759). O glädje! banlyst ifrån verlden / .. Af lasten, högmodet och flärden / .. Til mensklighetens tröst du äger / En fristad i vårt lugna läger. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 206 (1786, 1795); jfr b. Att bannlysa vitterhetens dyrkan. Rosenstein 3: 115 (1787). Bannlysa .. verbieten. Möller (1790). Den stora omskapning af kemiens theorie, som bannlyste .. osäkra speculationer. Berzelius Kemi 3: 5 (1818). Kroppslig aga och inspärrning äro här (dvs. i dårhuset i Prag) helt och hållet bannlysta. Snellman Tyskl. 327 (1842). I våra dagar (hafva) framstående norske skriftställare .. alldeles bannlyst dem (dvs. de tyska förstafvelserna) ur sina alster. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 497. Bränvinsflaskan är ej alldeles bannlyst (vid folkets nöjen), men hon är kanske icke så stor som förr. Lundin N. Stockh. 160 (1888). Att ljuga och svärja var bannlyst liksom att nyttja fula ord. De Geer Minnen 1: 10 (1892).
b) (numera mindre br.) med afs. på person. Jag skall bannlysa dig ur vårt hus. Altén Kusin 34 (1796). O, min gemål, .. / Hvad har jag gjort att tvenne veckor redan / Jag varit bannlyst från min Henriks bädd? Hagberg Shaksp. 3: 155 (1848). Genom kronisk sjukdom och kronisk fattigdom .. bannlyst från sitt land. AB(L) 1899, nr 95, s. 4. jfr: Då .. hos Gud den höga (dvs. själen) bodde, / Än ej bannlyst var till gruset. Stagnelius 2: 673 (c. 1820).
Spalt B 274 band 2, 1899