| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
1) egenskap(en) att vara banal. Ceremonien föreföll genom sin banalitet halft löjlig, halft plågsam. Kaufmann Frankrike 75 (1883). SDS 1899, nr 95, s. 2.
2) konkretare, om ngt som har l. röjer nämnda egenskap. Han kommer fram med den ena banaliteten (dvs. det ena banala yttrandet) efter den andra. — koll. Några (mässhakar) af svart sammet, öfversållade med guldstickade liljor, stucko .. af bland den öfriga banaliteten (dvs. bland den banala omgifningen). Bildt Italien 184 (1896).
Spalt B 202 band 2, 1899