Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BAK, sbst.4; pl. -ar (-er N. Av.).
Etymologi
[af mnt. bake, t. bak(e); se för öfr. BACKE, sbst.4, o. BÅK]
(†) sjömärke, i sht tunna; boj. N. Av. 19 Maj 1658, s. 6. Bakar. Kallas the tekn, som äre lagde på farliga orter i hafvet, och bestå antingen af flytande tunnor äller uppreste mastträen, till varning för the siöfarande, att intet segla tit åt. Ehrencrona (c. 1730). jfr Jungberg (1873).
Ssg: BAK-PENNINGAR, pl. [jfr ä. d. bakkepenge samt t. bakengeld] (†) båkpenningar. A. Oxenstierna Skr. 1: 602 (1644). Baakpenningar, the man gifwer ther Eeld hålles. Sjöl. Sjösk. 17 (1667).

 

Spalt B 103 band 2, 1898

Webbansvarig